Bookie

En blogg för bokberoende

Att njuta av böcker i gott sällskap

25 november, 2012 Kl.16:57 Gästbloggare Litteraturen

Vi här på helgens BokSPAning konstaterar att det är synd om dem som inte har upptäckt böckernas härliga värld…än. Alla går ju inte att övertyga… och det har jag inte heller intentionen att göra…eller jo, gick det så skulle jag vilja göra det :-) . Vi som älskar böcker har i alla fall mycket svårt att tänka oss ett liv utan dem. VAD gör man utan böcker? Såklart hänger vi inte över en bok hela dagarna, men alla här är vi ense om att vi gärna skulle vilja få in mer lästid i vardagen. Att åka bort en helg och göra det som man tycker om är ett sätt att få lästid. På helgens bokSPA har flera deltagare uttryckt glädje över att ”bara få läsa” i en lugn och tyst miljö. Vi har suttit i grupp och läst tyst tillsammans, eller i någon fåtölj i ett annat rum för sig själv.

 

Mellan lässtunderna har vi träffats vid måltiderna och pratat om våra läsupplevelser, böcker i allmänhet  och om livet ur boknördars perspektiv i synnerhet . Charmen med att mötas så här är att efter ett tag, när man har börjat känna varandra lite bättre, så går boksamtalet över till att handla om sådant, som man upplever i sitt eget liv. Kanske är det därför fenomenet bokcirklar är så stort. Denna sorts samtal tror jag är svårare att uppnå om man bokcirklar i sociala medier. Men jag kan ha fel? Kanske är det helt tvärtom att det är lättare att skriva om sina innersta tankar när man inte träffas IRL.

 

Min tid som gästbookie är nu slut. Jag vill än en gång tacka för att har fått skriva här och jag hoppas att jag har lyckat sprida lite inspiration och läslust. Ni vet var jag finns om ni vill fortsätta att läsa det jag skriver.

 

Tack för mig!

/Anette Feelgoodbibliotekarien Helgesson

Kommentera

Boksamtal kring boken Berg har inga rötter

24 november, 2012 Kl.9:42 Gästbloggare Litteraturen

Jag läser just nu Berg har inga rötter, av Manne Fagerlind och har svårt att lägga den ifrån mig. Det är sådant skönt driv i boken, nästan som en deckare, och det gillar jag. Den handlar om en man som får diagnosen alzheimers och som försöker skriva ner sin livsberättelse innan det är för sent…eller är det redan för sent?  Vi ska boksamtala kring boken nu under helgens BokSPAning och därför har jag ställt några frågor till författaren.

 

Det finns verkligen mycket att diskutera i boken. Bland annat den hemska vuxenmobbning, som huvudpersonen utsätts för. Författaren beskriver så bra hur mobbningen sakta smyger sig på och hur arbetskamraterna egentligen inte tar ställning, men samtidigt gör det med genom sin tystnad. Jag tänker att det är ungefär så rasism fungerar. Det är alltid nyttigt när man får syn på detaljer som kan vara ganska osynliga tills de dras fram i ljuset. Fagerlinds beskrivning av den utsatthet en utfryst person kan känna är så ingående och intressant. Därför frågade jag författaren om han själv har upplevt vuxenmobbning eller om han bara har bra inlevelseförmåga? Jag passade också på att fråga om han själv har arbetat inom museivärlden och om hans egen bakgrund?

 

Fagerlind svarar så här: ”Nej, jag har ingen personlig erfarenhet av vuxenmobbning. Jag var lite utsatt i grundskolan, särskilt på högstadiet, men där ser mobbningen ganska annorlunda ut. För att kunna skriva om vuxenmobbning har jag helt enkelt läst på om det och sedan försökt leva mig in i situationen. Detsamma gäller museivärlden. Jag är faktiskt inte så jätteintresserad av bildkonst; jag är mycket mer inne på musik (och litteratur förstås). Men någonting sa mig att Lasse skulle jobba med det, och då fick jag foga mig i det och lära mig det jag behövde medan jag skrev. Själv har jag bl.a. jobbat som lärare på olika nivåer och i hemtjänsten och läst engelska och lingvistik upp på doktorandnivå, men sedan halkade jag in i IT-branschen i trettioårsåldern och har blivit kvar. Nu jobbar jag deltid som systemutvecklare och mentor inom IT, så att jag får tid till att skriva och allt annat som hör författarlivet till.”

 

Jag undrade också över bokens titel och Fagerlind svarade: ”Titeln är hämtad ur texten, och jag tror att du redan har läst den scenen (som för mig är lite av en nyckelscen): det är när Lasse berättar sagan om Fenrisulven för sin son Mats. Den berättelsen har för mig alltid handlat om fantasins kraft: ‘Med fantasins hjälp kan man göra sådant som egentligen är omöjligt.’ ”

 

Efter en fråga från mig skickar Fagerlind med en liten diskussionsfråga till oss som ”cirklar” om boken: ”Lasse säger när han får sin diagnos att det han har framför sig är en ”nedstigning i dödsriket”. Vad tänker ni om det? Olika läsare har haft väldigt olika uppfattning om den saken?”.

 

20 kommentarer

10 anledningar till att gilla noveller

23 november, 2012 Kl.11:36 Gästbloggare Litteraturen

En novell om dagen är bra för….själen? Jag har märkt att det är många som känner ett visst motstånd mot noveller. Tillhör du den kategorin har du nog bara inte hitta rätt novell som passar just dig.  Det är min teori i alla fall :-) Det är först de senaste åren som jag själv har börjat läsa noveller. De passar så bra att ta till när man till exempel är emellan två böcker, dvs precis är klar med en och väntar på att nästa ska droppa in. Ibland är en bok så bra att det känns jobbigt att börja på med en ny. Då kan det vara bra med en ”mellanbok”  så är man fit for fight snart igen.

 

Noveller kan vara bra att njuta en och en och inte plöja igenom en hel novellsamling på en gång. Det är oftast frestande, men kanske inte det bästa. Jag gillar korta noveller och tar en då och då. Just nu plockar jag noveller ur  Bubblor av Claire Castillion.  Jag råkade på henne  första gången när jag läste Man kan inte hindra ett litet hjärta att älska, och genast blev hon en av mina favoritförfattare. Hon skriver lite skruvade noveller som ofta avslutas med en oväntad knorr. Bubblor innehåller 38 kort noveller och jag har inte hunnit läsa alla ännu, men jag känner igen mig och jag gillar det.

 

Varför heter boken Bubblor kan man ju fråga sig. Sekwa förlag skriver så här:
”Alla lever i sin lilla bubbla genom vilken bilderna av världen ter sig förvrängda, vrickade, förtvivlade”.

Det är så sant! Vi lever ofta i vår egen bubbla och jag tycker att det är så kul att läsa om andras bubblor, hur de ser ut, hur knäppa de är osv…Tillvaron är så olika för oss alla…så lätt att glömma bort. Tur att Clarie Castillion påminner oss.

 

 

Det finns ett nystartat förlag som heter Novellix. Det förlaget har specialiserat sig på just noveller och ger ut dem i fickformat så att man alltid kan ha en med sig. Det går även att prenumerera på e-noveller därifrån.

 

 

 

10 anledningar till varför noveller är så bra:
1. De passar bra som ”mellanbok”
2. De passar nästan vem som helst …och är utmärkta att ge bort som present.
3. De är lagom korta om man inte orkar läsa så länge åt gången.
4. De är lagom korta om man inte HINNER läsa så länge åt gången.
5. Man hinner inte somna innan slutet.
6. En kort novell kan säga mer än en HEL bok
7. En novellsamling är som en chokladask…bara att plocka det man själv vill.
8. Bra att läsa när man väntar på att en annan bok ska droppa in.
9. De ofta har roliga och lite underfundiga titlar.
10 Vad säger du? Har du något förslag?

 

14 kommentarer

En värld av bokbloggare

Varför bokbloggar jag? Ja, det kan man fråga sig. När jag tittade efter så märkte jag att det snart är fem år sedan jag startade bloggen. Det började med att jag ville skriva läsdagbok, men övergick sedan allt eftersom mer till en social grej. Jag tycker att det är kul att skriva om böcker och via bloggen möter jag andra med liknande intressen. Sedan är det nog den djupt rotade bibliotekarie-nerven i mig som gör att jag bara måste få dela med mig av allt som har med böcker att göra.

 

Det finns många sociala sammanhang på nätet där man kan möta andra bokbloggare. När jag har tid försöker jag hänga med på veckans bokbloggsjerka, Lyrans tematrio och Bokhoras fredagsfråga.  På  Bokbloggar.nu finns länkar till över 500 bloggar om litteratur samlade. Kanske hittar du en favorit där?

 

Bokbloggen Enligt O röstades fram av svenska folket som vinnare i Forma Book Blog Award 2012.  Juryns motivering vid framtagandet av finalisterna löd: ”Driven och ambitiös, med så täta inlägg att läsaren måste uppdatera sig flera gånger per dag. Kärleken till litteraturen svämmar över och drar dig med sig i svallvågorna. Oemotståndlig för den som vill vara mitt i samtalet. ”Jag frågade Linda, som driver bokbloggen enligt O om hennes bokbloggande. Läs intervjun nedan:

 

FB (Feelgoodbibliotekarien) : Vad var det som gjorde att du vann tror du?/Hur ska en bra bokblogg vara för att den ska vara intressant för läsarna?

 

Linda: Ja du, jag har fått frågan några gånger och det är svårt att svara. Det finns många bra bloggar och jag är väldigt glad över priset. Troligen ligger det en del i motiveringan som juryn skrev, att jag verkligen älskar böcker och att jag dränker läsarna med inlägg. Jag försöker också våga vara personlig och inte censurera mig själv.

 

FB: Vad är det som är så roligt med att bokblogga tycker du?

 

Lind: Det sociala! Det finns så himla många trevliga bokbloggare och läsare som gör bloggandet extra kul. Jag har också börjat läsa mycket mer och mycket varierande, vilket är riktigt roligt. Dessutom är det kul att utveckla skrivandet.

 

FB: Vilken sorts böcker bloggar du helst om?

 

Linda: Bra böcker. 😉;) Nej, men jag har faktiskt ingen direkt favoritgenrer, men det är extra kul att skriva om böcker som väcker känslor och tankar. Då blir inläggen bättre.

 

FB: Gillar du feelgoodböcker? Varför i så fall och kan du ge några tips på bra sådana?

 

Linda: Jag skulle vilja tipsa om Lucy Dillon som jag tycker skriver riktigt bra vad jag skulle kalla feelgood. Även Jonathan Tropper skriver bra, men det kanske är för mycket elände för att kallas feelgood? Jag har lite svårt att definiera genren.

 

FB: Vilka tips vill du ge till bokintresserade som funderar på att börja bokblogga?

 

Linda: Våga skriva det du tänker och våga ta kontakt med andra bokbloggare! Det är både trevligt, lärorikt och socialt att blogga om böcker.

 

Bokbloggar du kanske själv eller har du något tips på en bokblogg jag borde läsa?

 

Kommentera

Skruvade böcker för trista dagar

 

 

 

I dag tänkte jag att ni som pluggar kanske behöver lite uppiggande böcker i novembermörkret och tänkte därför tipsa om några roliga böcker. Förutom feelgoodgenren så är jag mycket förtjust i skruvade berättelser som är förankrade i vardagen. De får gärna vrida på perspektivet både ett eller två varv, men inte så många så att det går över till fantasy eller science fiction. Lagom skruvade böcker får mig att stå ut även de tristaste vardagarna. De erbjuder liksom fler möjligheter att se på livet och gör att jag kan se lustigheter i vardagliga saker, som annars känns otroligt tråkiga.  Med lite skruvade böcker får man också syn på alternativa lösningar på problem, vilket tilltalar mig.

 

 

En författare som blandar verklighet och rent surrealistiska händelser är Haruki Murakami. Har du inte prövat på hans böcker än så kan jag verkligen rekommendera dem. De är lättlästa  och har sånt flyt i berättelsen, samtidigt som de innehåller mycket märkliga händelser. Jag fick upp ögonen för Murakami först för något år sedan och har inte läst så många…än. Hitills har jag läst Norwegian wood och Sputnikälskling.

 

En annan författare vars böcker jag har fastnat för är Andrew Kaufman, som har skrivit Alla mina vänner är superhjältar. Boken handlar om en kille vars vänner har speciella förmågor. Han är till exempel kär i Perfektionisten och hon blir helt stressad när det snöar, för att hon inte hinner sortera snöstjärnorna. För att göra henne lugn tar han med henne till ett orört snötäckt fält. Alla känner vi väl någon perfektionist…kanske  har du själv rent utav en perfektionist inom dig? Det låter helt knäppt med så många superhjältar i en  och samma bok, men jag köper det rakt av. Kaufman beskriver oss människor så på pricken. Kanske är vi superhjältar allihopa? Alla har vi ju våra egenheter… Kaufman har även skrivit kortromanen Den krympande hustrun  som är lika skruvad den. När jag bloggade om den tidigare skrev jag så här:

 

”Kaufman beskriver människors tillkortakommanden och våra ibland inte alls genomtänkta sätt att leva våra liv. Jag fastande speciellt för kvinnan som förvandlades till godis, och vars barn inte såg henne. Det spelade inte någon roll om hennes ögon var gjorda av kola och håret av lakritsremmar, de tittade ändå inte på henne. När barnen skrek så bröt hon av sina lillfingrar, som var av socker, och gav till barnen som muta…(något jag själv gärna har velat haft till hands många gånger :-)) Kaufmans böcker passar utmärkt i sommarstugan, på toaletten (eftersom man läser ut den snabbt), samt i varje hems litterära medicinskåp eftersom den framkallar skratt och får en att tänka på livet på nya sätt.”

 

Ännu en författare som skriver roliga och överraskande noveller är Etgar Keret, som jag lyssnade på i Oslo när jag besökte Litteraturhuset för några år sedan.  Han och Erland Loe (också en av mina favoritförfattare) diskuterade hur man skriver naivt och ironiskt. En scen ur en av Kerets böcker som har fastnat lite extra i mitt minne  är den om mannen vars fästmö varje natt förvandlas till en öldrickande, fet, fotbollsälskande man. :-)  Eftersom Keret är israel behandlar flera av hans noveller den alltid lika aktuella konflikten mellan Israel och Palestina… och då så klart på ett lite annorlunda vis.  Så här skrev jag tidigare om Kertes bok Åtta procent av ingenting: ”Den här boken förtjänar egentligen ett blogginlägg per novell. Den är som en pralin före sängdags, som jag blivit beroende av. Novellerna är så korta, roliga, intelligenta och överraskande… Det här är en bok som verkligen förtjänar att läsas av MÅNGA! En liten pärla…”.

 

Har du läst någon skruvad bok som du vill tipsa mig om?

4 kommentarer

Bokcirkla på nätet – det spelar ingen roll vart du bor

21 november, 2012 Kl.12:52 Osorterat

Tack Agneta för välkomnandet! Vore roligt om vi kunde ses på ett BokSPA framöver. Vilket sammanträffande också att du nämner dina bokcirklar just idag när jag tänkte blogga om det. Att läsa böcker kan ju vara en ganska ensam sysselsättning och i alla fall jag vill gärna prata med någon som har läst samma bok, eller ännu hellre samtala med någon som läser samma bok samtidigt som mig. Därför är jag förtjust i de sociala medierna som ger möjlighet till det. Där kan jag gå in och diskutera boken jag håller på och  läser precis när jag vill. Visst vore det roligt med en bokcirkel IRL också, men just nu känner jag att jag inte har tid med det. Bokcirklandet på nätet ger mig också möjligheter att diskutera med boknördar från hela landet och inte bara på den lilla ort där jag bor. Eftersom jag bor en bit från någon större stad, där det ofta anordnas större bokevent, författarbesök m.m. så får jag tips och rapporter från de som har varit på de här spännande eventet via till exempel facebook, twitter och bokbloggar.

 

En som är insatt i det här  med att bokcirkla är Karin Berg som driver enbokcirkelforalla.se. Jag har intervjuat henne och ni kan läsa intervjun här:

 

FB (Feelgoodbibliotekarien): Varför tror du att intresset för bokcirklar är så stort just nu?

Karin: Jag tror inte att intresset är stort just nu, utan att det alltid har funnits. Dock är det så att sociala medier hjälper till att sprida böcker och bokcirklande mer och gör det lättare att prata böcker över nätet. Vilket gör också att du träffar fler människor som har liknande intresse som dig, oavsett kön, ålder och ort.

 

FB: Vad är det med bokcirklandet som DU tycker är så roligt?

Karin: Det är mötet med nya människor oavsett om det är IRL eller via nätet. Samt att det alltid finns någon du kan prata den där boken med som du gillar. Vem har inte läst en bok och känt att den här vill jag prata med någon om? Sedan är det ju mysigt att tillhöra en läsklubb där man kan träffas och umgås över en bok. Det finns alltid ett samtalsämne.

 

FB: Vad är speciellt med bokcirklandet på enbokcirkelforalla.se

Karin: enbokcirkelforalla.se är en läsklubb där vem som helst kan vara med för att kunna köpa böcker för bra pris, få bra boktips, träffa andra att prata böcker med och göra det på ett sådant enkelt sätt som möjligt. Vi koncentrerar oss mest på nätet men har en del fysiska träffar också. Vi vill även gärna vara communityn för alla bokcirklar där ute som vill få bra läs och diskussionstips men också för att själva del. med sig av sina tips. Vi har också en funktion på medlemssidan där man kan hitta eller söka en bokcirkel IRL. Medlemssidan öppnas i veckan.

 

FB: Vad är speciellt med att bokcirkla på nätet i jämförelse med att träffas fysiskt?

Karin: Ja, det är ju lättare att vara med på nätet för där kan du gå in och delta när du vill. Dock ibland har vi tidsbestämda bokprat på nätet också. Sedan så kan du ju sitta i Haparanda och diskutera böcker med en i Stockholm en annan i Uppsala och en tredje i Avesta. Det spelar ingen roll vart du bor. Och så kan du ju stanna hemma också och slipper åka iväg om du inte har tid.

 

FB: Hur väljer du ut böcker till bokcirklarna? Hur ska en bok vara för att boksamtalet ska bli bra?

Karin: Jag utgår ofta från nya böcker som jag är nyfiken på. Oftast läser jag dem innan för att ha koll på att det är bra böcker att cirkla om. Boken i sig behöver jag faktiskt inte gilla utan ska känna att det här är något som alla vill diskutera runt, oavsett om de gillar den eller inte. För att det ska vara en bra bokcirkelbok så ska den väcka lusten att vilja prata om den. Alltså inte en för platt bok där du egentligen inte känner någonting. En mycket bra bok att bokcirkla om är tex Fallvatten av Mikael Niemi eftersom den innehåller allt. Glädje, sorg, skräck, roliga och otroliga metaforer, svenska natur och en fruktansvärd katastrof. Fallvatten är också enbokcirkelförallas månads bokcirkelbok fram till jul.

 

Tack Karin för att vi fick veta lite mer om bokprat på nätet. En bok som jag tyckte var bra att prata kring var Drömhjärta, av Cecilia Samartin, som vi hade som gemensam samtalsbok på bokSPAningen i oktober. Just nu läser jag boken Berg har inga rötter av Manne Fagerlind, som vi ska diskutera kring i helgen och jag känner att jag har massor jag måste få prata med någon om.

Kommentera

Litterärt missbruk och bokSPAning med egen lästid

20 november, 2012 Kl.18:11 Gästbloggare Litteraturen

Som ni kanske har märkt vid det här laget så är jag ganska bokfixerad. :-) Kanske till och med bokberoende. Litteraturmagazinet skriver om litterärt missbruk, men att böcker kanske ändå är den bästa drogen att bli beroende av. Det är ju sant!  Det föreslogs i artikeln att det borde finnas bokrehab för litteraturmissbrukare.  Kanske vore det något för mig. En annan gång skrev Litteraturmagazinet att vi alla borde alla ha ett  litterärt  medicinskåp hemma. Så sant! Min man har redan ett sådant kan man säga. Så fort han blir sjuk plockar han alltid fram en bok av Stieg Trenter och läser. Jag önskar att det var så för mig också.

 

Ibland blir jag frustrerad över att det finns så många böcker och så lite tid! När jag brukar tänka så, så försöker jag säga åt mig själv att skärpa mig – vilket I-landsproblem! Men ändå har jag inte kunnat släppa tanken på att få åka bort en hel helg och bara läsa och ha det skönt. En tanke var att åka på ett av Bokhoras bokkollon, men det har aldrig blivit av. Eftersom jag bor en bit från Huvudstaden så tänkte jag att bokkollot får väl komma till mig och jag började dra i några trådar och nu har min idé blivit sann.

 

Till helgen är det dags för den den andra bokhelgen, eller BokSPAning, som vi kallar det. BokSPAningen äger rum på AlftaQuren i Alfta, Hälsingland och vi ska bara läsa, njuta och prata böcker. För den som vill kan man ta en spa-behandling, simma i en varm pool, testa morgonyoga eller ta en promenad (kanske med en ljudbok i lurarna). Vi kommer att bokprata, ha bokbyte och samtala kring böcker på temat livet. Boken vi kommer att samtala om är Berg har inga rötter, av Manne Fagerlind. (Jag kommer att skriva mer om den i ett senare inlägg.)  Alla deltagare får en goodie bag med läsning med sig hem. Jag ser verkligen fram emot den här helgen och kommer att rapportera mer därifrån.

 

I oktober var det premiär för bokSPAning och det var helt underbart att få egen lästid, utan att bli störd av familjemedlemmar, städmåsten och andra störande element. Det var också kul att träffa andra boknördar och nästan prata sig trött om böcker (om det nu är möjligt). Vill du se hur mysigt vi hade det så finns det foton på min blogg. Än finns det några platser kvar till helgens BokSPAning. Blir du sugen så finns det mer information att läsa på enbokcirkelforalla.se.

 

Vad har du i ditt litterära medicinskåp? Någon bok du kan tipsa en bokmissbrukare om? :-)

10 kommentarer

Feelgoodbibliotekarien intervjuar Pia Printz

20 november, 2012 Kl.13:17 Gästbloggare Litteraturen

Pia Printz  är förläggare på ett bokförlag som satsar på att ge ut intelligent underhållning – feelgood-berättelser som är lättillgängliga, men också välskrivna och smarta – och gärna roliga. Jag saknade länge ett så sådant förlag och jag är förvånad över att det inte har dykt upp ett liknande tidigare. Eftersom det härförlaget är så nära man kan komma ett Feelgoodförlag så har jag intervjuat Pia Printz om vad hon tycker om feelgoodlitteratur. Varsågoda och läs intervjun!

 

FB: Varför tycker du om feelgood? Varför ska man läsa feelgoodböcker?

 

Pia: Jag tycker om feelgood – när den är välskriven och smart – för att man får en så härlig känsla av att livet är … stort på något vis, och att mänskligheten är i grunden god. Ofta skildras ju gränslös kärlek och medmänsklighet i de här böckerna, och det får mig att känna mig upplyft. Så lättflirtad är jag. När jag läser en deckare, däremot, får jag precis den motsatta känslan, att mänskligheten är ond, och att det mesta är meningslöst. Jag vet att många läser deckare som en slags besvärjelse, för att bearbeta sin egen rädsla för ondskan. Jag bearbetar den hellre med berättelser om godhet. Utan att det blir mesigt, dock, och det är där humorn kommer in.

 

FB: Ibland upplever jag att det finns ett visst motstånd mot feelgoodgenren, att det är lite ”skämmig” litteratur och att den saknar ”djup”. Hur tänker du om det? 

 

Pia: Visst känner jag igen den attityden! Det är ju alltid lättare att såga saker och vara neggig, än att hylla och vara glad. Samma sak med litteraturen: det som är svårtydbart och svårmodigt anses finare än det som är lättsamt och ljust. Därmed inte sagt att all feelgood är bra – det finns ju otroligt mycket skräp i genren (precis som inom deckare, chicklit eller romance, t ex), och det kanske är därför man ofta ser ner på den. Men det vi vill göra på Printz Publishing är att lyfta guldkornen – de feelgoodböcker som har ett djup och en svärta mitt i allt det mysiga/roliga. Det är märkligt att feelgood är så mycket mer accepterat när det gäller film än inom litteraturen…

 

FB: Vad ska en bra feelgoodbok innehålla, tycker du? 

 

Pia: Gärna någon form av kris (fyrtioårskrisen är en favorit på vårt förlag, undrar just varför, hmmm…), ett roligt och udda persongalleri, en intrig med lite twist, en skopa sorg och rätt många skratt.

 

FB: Varför gillar du speciellt brittiska författare? (Det gör jag också) Vad är det som gör att de skriver så bra feelgoodböcker?

 

Pia: Britterna har ju en härlig humor, lite torr och ironisk. Och så har de det där som är så svåröversatt: wit. Som anglofil älskar jag också miljöerna! Ja tack till allt som utspelar sig i en liten cottage eller på ett gods nånstans i Storbritannien…

 

FB: Jag gillar Mannen som glömde sin fru. Vad var det som gjorde att du fastnade för den? 

 

Pia: Åh, jag har älskat John O’Farrell sen jag läste hans debut ”Det bästa av två världar”, och jag kunde inte tro mina öron när jag hörde att Bonniers hade släppt taget om honom. Och så läste jag Mannen som som glömde sin fru och fastnade direkt för intrigen: mannen som drabbas av minnesförlust, träffar sin fru som han ligger i skilsmässa med, och det blir kärlek vid första ögonkastet – för honom. Den är så vemodig också, när man i tillbakablickar får följa deras äktenskaps sönderfall. Och självklart älskar jag O’Farrells speciella humor. Jag är så glad att få vara hans svenska förläggare!

 

Tack Pia för att du tog dig tid att svara på en Feelgoodbibliotekaries frågor!

Kommentera

Varför hellre äta ljummen nyponsoppa än att läsa en feelgoodroman?

19 november, 2012 Kl.22:31 Gästbloggare Litteraturen

Varför just feelgood? Mitt svar: Varför inte?

 

Jag har förstått att det finns folk som hellre äter ljummen nyponsoppa än läser en feelgoodroman. Att sådan litteratur bara är blahablaha, glättig, ytlig och som beskriver en verklighet som är allt för långt ifrån det verkliga livet.  Visst finns det sådana böcker också, men jag anser att feelgoodgenren har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Hur många deckare till exempel är verklighetstrogna? Ibland kan det ju dessutom vara så att man vill drömma sig bort.

 

Det jag gillar med feelgoodromaner är att jag får mig ett skratt, eller två, och att jag mår bra medan jag läser dem, Kanske ser jag till och med lite ljusare på livet när jag slår igen boken.  För att en feelgoodroman ska vara riktigt bra anser jag att den ska innehålla både humor och ett stråk av tragik.

 

Katarina Mazettis blandning av lycka och sorg är precis i min smak. Likaså hennes sorts humor. I tidskriften Vi Läser svarar Mazetti på några frågor och hon nämner där det som våra stora humorkungar Hasse och Tage sa: ”Varför ska man öka mängden olycka i världen?” Det stämmer väl in på hur jag tänker. Det finns så mycket elände i världen att det räcker och blir över. Mazetti har för övrigt skrivit toppenboken Grabben i graven bredvid, som handlar om en bibliotekarie!

 

Fem feelgoodfavoriter från Feelgoodbibliotekarien:
Våga flyga av Lisa Jewell

Mannen som glömde sin fru av John O´Farrell
En nypa salt av Maria Goodin
Boken om Joe av Jonathan Tropper
och eftersom det snart är jul måste jag tipsa lite extra om: En röd liten fågel i juletid av Jennie Flagg. Jag läste den för flera år sedan, men rekommenderar den om och om igen till biblioteksbesökare och vänner som frågar efter en mysig bok. Än har jag inte stött på någon som inte tycker om den. Boken är feelgood i dess renaste form och den finns alltid med i mitt sinne. Huvudpersonen är en äldre man som får reda på att han är obotligt sjuk och han tar sin tillflykt hemma hos ett par märkliga kvinnor i en liten ort i södra USA där han omfamnas av ortsbefolkningen.  Hos den lokale handlare bor en fågel, som är som en egen liten person och den har en central roll i berättelsen. Miljön prunknar av söderns blommor, dofter och gröna nyanser. För mig är det här feelgood och fåtöljresande när den är som bäst!

Vad anser du om feelgoodlitteratur?

 

Kommentera

Feelgoodbibliotekarien är veckans gästbloggare

19 november, 2012 Kl.12:41 Gästbloggare Litteraturen

Hej! Det är jag som är Bookies nya bloggkompis. Jag heter Anette, men kallar mig för ”Feelgoodbibliotekarien” när jag bloggar och bokpratar om böcker på nätet. Till vardags arbetar jag som barnbibliotekarie i Edsbyn, Hälsingland. Det är en stor ära att bli vald till gästbloggare och jag gillar motiveringen att jag är ”en boknörd i sann Bookieanda”. Ett stort tack Bookie för att ni valde just mig! Jag hoppas att jag kan ge lite läsinspiration och boktips. Fråga och kommentera gärna. Skulle jag få några boktips och nya idéer på köpet så blir jag glad! Vill du veta mer om mig kan du titta in på min hemsida.

 

Åh nej! En bibliotekarie tänker du kanske när du ser att det är Feelgoodbibliotekarien som ska gästblogga den här veckan. Men lugn jag ska bara skriva om bibliotekarier i det här första inlägget och då tar jag med allt på en gång så har vi det gjort. När jag nu får chansen så kommer jag att skriva om lite gott och blandat som ligger mig varmt om hjärtat, främst om böcker som får en att må bra.

 

Alla har vi väl en relation till bibliotekarien och många är vi som känner till stereotypen av den prudentliga och argsinta bibliotekarien som sitter bakom sin disk med stämpeln i högsta hugg. Fenomenet bibliotekarier är ungefär som vädret – det finns alltid något att prata om. Till alla er som vill ha en mer avslappnad relation till bibliotekarier kan jag rekommendera boken Kod 400 av Sofie Divry. I den har författaren blandat ett härligt hopkok av alla biblioteksstereotyper man kan tänka sig. Jag har skrivit om bland annat den ”pedantiska bibliotekarien”, ”bibliotekarien som portvakt till kunskapens skattkammare” och några fler stereotyper om du blir nyfiken kan du läsa mer på bloggen.

 

Som student går det inte att undgå bibliotekets (mystiska?) ämnesindelning. Det är ett hemligt språk, som vi bibliotekarier gärna vill hålla för oss själva.  Nej, skämt åsido. Det är lite klurigt, men det går att lära sig och frågan är om det kommer att bli lättare eller svårare när biblioteken i nära framtid går över till Deweysystemet, som är uppdelat efter kombinerade siffror istället för bokstäver. Vill du verka insatt i ämnet så läs den sanna historien om Bibliotekskatten Dewey : en småstadskatt som älskades av hela världen av Vicki Myron. En mysig feelgoodberättelse i biblioteksmiljö som visar den betydelse djur – och bibliotek – kan ha för människor.

 

En lite lättsammare biblioteksrelaterad sajt som kan vara kul att känna till är Arga bibliotekstanten,  som dagligen levererar roliga bilder och dräpande uppdateringar på Facebook.  Ännu en fascinerande sida är Bookshelfporn med fotografier som manifesterar kärleken till bokhyllor världen över.

Frågor på det?

40 kommentarer