Bookie

Avsked

Min själ

Min själ kan icke berätta och veta någon sanning

min själ kan endast gråta och skratta och vrida sina

händer;

min själ kan icke minnas och försvara,

min själ kan icke överväga och bekräfta.

När jag var barn såg jag havet: det var blått,

i min ungdom mötte jag en blomma: hon var röd,

nu sitter vid min sida en främling: han är utan färg,

men jag är icke mera rädd för honom än jungfrun var

för draken.

När riddaren kom var jungfrun röd och vit,

men jag har mörka ringar under ögonen.

(av Edith Södergran)

Bookie släcks ned vid årsskiftet. Vi är tacksamma om ni vill hjälpa oss med en liten utvärdering. Det tar max 2 minuter. För att komma till enkäten, var vänlig klicka här. Sist men inte minst: tack för att du har läst Bookie!

Poesi är hårt arbete

2

I världen finns onödiga, överflödiga

inte inskrivna i er marginal

(De räknas inte i uppslagsböckerna,

på sophögen – är deras hem.)

I världen finns urholkade, knuffade,

tigande: – skit,

spik för er sidenfåll!

Smutsen föraktar dem under vagnshjulen!

I världen finns osynliga, skenbara:

(deras särmärken: spetälskesår!)

Jobsgestalter – om så skulle vara kunde de avundas Job:

Poeter är vi, i parrim med parias,

med då vi stiger över vår brädd

utmanas guden av oss bland gudinnorna,

utmanas jungfrun i gudarnas bädd.

(Andra delen av dikten ”Poeter” av Marina Tsvetajeva)

Bookie släcks ned vid årsskiftet. Vi är tacksamma om ni vill hjälpa oss med en liten utvärdering. Det tar max 2 minuter. För att komma till enkäten, var vänlig klicka här.

Inkapabel

Idag känner jag mig ganska inkapabel. Jag föreställer mig att jag lever i min egen värld.

Filmregissören Peter Greenaway är på tok för okänd, eller hur?

Vi som jobbat med Bookie är tacksamma om ni vill hjälpa oss med en liten utvärdering. (Bookie släcks ned vid årsskiftet.) Det tar max 2 minuter. För att komma till enkäten, var vänlig klicka här.

God jul!

Den blinda

Med långa levande händer

plockar du högt över ditt huvud

livets alla ljud

likt blomster och gyllene frukter

och mättar din hungrande själ —

(Artur Lundkvist, ur ”Glöd”, 1928)

Vi som jobbat med Bookie är tacksamma om ni vill hjälpa oss med en liten utvärdering. (Bookie släcks ned vid årsskiftet.) Det tar max 2 minuter. För att komma till enkäten, var vänlig klicka här.

Artur Lundkvist

Mörk, krokig gick jag över tomma marker. Nakna träd stod

och huttrade. Jag drömde mig att någon gick ljus vid min

sida.

Jag räckte ut handen: där var ingen. Ingen. De nakna träden

stod och huttrade.

Och jag ropade i förtvivlan efter morgonens ljusa vägar och

efter människorna som vandrar på dem.

(Artur Lundkvist, ur ”Glöd”, 1928)

Vi som jobbat med Bookie är tacksamma om ni vill hjälpa oss med en liten utvärdering. (Bookie släcks ned vid årsskiftet.) Det tar max 2 minuter. För att komma till enkäten, var vänlig klicka här.

Julen kommer

Idag är jag viljelös och ynklig… Snart tar jag ledigt för hela slanten…

Ute på havet

Ute på havet känner man en vår eller en sommar bara som ett

vinddrag.

Den drivande Floridatången blommar ibland om sommaren,

och en vårkväll flyger en skedstork in mot Holland.

(Harry Martinson, ur ”Nomad” 1931-1944)

Kom ihåg: Idag är sista svarsdag till vårterminens utbildningsplatser på universitet och högskolor.

Vi som jobbat med Bookie är tacksamma om ni vill hjälpa oss med en liten utvärdering. (Bookie släcks ned vid årsskiftet.) Det tar max 2 minuter. För att komma till enkäten, var vänlig klicka här.

Harry Martinson

Kväll i inlandet

Tyst gåtan speglas. Den spinner afton

i stillnad säv.

Här finns en skirhet som ingen märker

i gräsets väv.

Tyst boskap stirrar med gröna ögon.

Den vandrar kvällslugn till vattnet ned.

Och insjön håller till alla munnar

sin jättesked.

Jag är tillräcklig

Jag tror att jag misstar mitt helt naturliga behov av sömn för permanenta kognitionssvårigheter. Man kan inte vara på topp hela dagen, man blir trött; det har jag insett nu. Jag har att välja mellan mentala tics eller att följa naturens gång, och jag väljer jag det senare.

När jag gick på dagis slog jag en gång min fröken med en docka för att jag inte ville sova.

Jag har lyssnat till Radiopsykologen i P1… När jag skriver något så hör jag den där radiorösten. Det krävs bara en omformulering och så ser jag mig själv svara tillbaka. Men min text står under översikt av mig, inte av psykologer, och jag är tillräcklig. Det jag har att säga kan stå på egna ben, jag behöver inte dela innehåll med Radiopsykologen.

Det är den här färgen som förser min röst med litterära klanger.

Mitt nya jag

En text är alltid okontrollerbar. Det är en omöjlighet att förutse framtida innebörder. Någonting sådant tänker jag när tvivlet på min kompetens faller på, vilket är ofta. Jag kan inte vara mig själv när jag skriver, eventuellt undantaget det konstnärligt syftande. Jag kan bara spela mig själv. Därför tycker jag verkligen inte om att använda ordet ”jag”, det ska vara förbehållet särskilda fall. Och inte för att binda ihop texten när jag har bytt sinnesstämning: texten har nämligen bara en – eller alla, vilket du vill. Inte min egen utan den som passar för rollen. Mitt nya jag verkar mer perfekt än jag själv. Stopp! Nu vet jag inte längre vem som är vem. Stopp för stopp! För texten finns ingen början och inget slut!

Surkart

Vad är det som gör att vissa saker är jobbiga och andra inte? Vad är det som gör att vissa texter är sammanhängande och andra inte?

Varför är så många barn lillgamla i litteratur och film?

Varför säger Bokhora att de ska skriva om mina inlägg utan att göra det? Varför vill inte Västerbottens-Kurirens bloggare skriva om mina inlägg? Skulle de vilja det om de visste att Västerbottens-Kuriren under 1900-talet ägdes av en släkting till mig?