Bookie

En blogg för bokberoende

Information eller luft

10 december, 2012 Kl.16:05 Studentlivet

Det finns en populär fransk bok (tyvärr kommer jag inte på namnet men titeln finns även på svenska och Kreativt skrivande A vid Mittuniversitetet har haft den som referenslitteratur) som visar hur ett och samma informationsinnehåll kan varieras i många olika former och stilar. Det är den näst bästa bok i konsten att skriva som jag har läst. Tanken var att återberätta en dröm och så kom jag att tänka på den här boken. Drömmar är ju väldigt privat och distansen till drömmen som jag kan låtsas när jag berättar den borde kanske undvaras till förmån för en mer informationsinriktad text. Dock – då skulle det bli en större urvalsprocess för mig. Det fina med drömmar kanske är att berättaren inte vet vad dem berättar. (Filmregissören Lars von Trier har sagt att vore han modigare så skulle han skapa något han inte kan förklara, och en annan gång att han aldrig använt sig av drömmar i skapandet.) Det är bara det att det är väldigt lätt att idéer som kommer för mig är i behov av tillägget ”fast tvärtom”. Jag vill gärna låta vara öppet hur fördjupande texten ska bli.

 

Kommentera

Vilhelm Ekelund

8 december, 2012 Kl.11:56 Litteraturen

DU GRÅA FAMN —

 

Du gråa famn, o fattigdom,

hur tryggt hos dig att landa!

Du passar gott för mig,

uti ditt öde rum

jag kväver under nattens timmar

all fåfäng längtans vånda;

i bröstet upphör svedan,

och allt som grät får strömma

i andra ögon över,

i andra dunkla ögon

det dör, det dör så ljuvligt,

och hjärtat vilar äntligt!

 

Vid grått orörligt hav

nu vandrar själen stillnad,

med gråa ögon ser.

Kommentera

Åldringarna och världen

6 december, 2012 Kl.7:00 Litteraturen

”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” – känner alla till handlingen? En man på ålderdomshem avviker från firandet av sin 100-årsdag ut genom ett fönster för att uppleva världen en gång till. Men nu ska jag inte prata om den boken utan om min farfar. 2010 kom boken ut och samma år träffade jag för första gången min farfar. Jag besökte honom på ålderdomshemmet, som han önskade flytta ifrån, söderut – för mycket folk på ålderdomshemmet. Under sitt senaste egenboende slutade han avmagrad i långt skägg.

 

Svartvitt landskap från hög höjd

Kommentera

Suspenderat liv

4 december, 2012 Kl.20:43 Litteraturen

Jag har nyligen lärt mig två nya ord som jag gillar: ”töva” som betyder tveka och ”suspendera”, synonymt med uppskjuta. Det är ingen slump att de ligger nära varandra i betydelse, utan de behandlade ett gemensamt ämne i den litteratur jag fann dem. Vilket handlar om en dikt av T. S. Eliot – ”The Love Song of J. Alfred Prufrock”. Diktjaget, Prufrock, suspenderar i denna dikt livet, om man ska tro uttolkarna. En krabbas grova klor blir en symbol för undertryckt aggressivitet och kontrasteras mot salongslivets hämmande konventioner som föranleder rader som: ”Do I dare to eat a peach” och ”I have measured out my life with coffee spoons”.

 

9 kommentarer

Barn och information

2 december, 2012 Kl.17:10 Osorterat

Emilia Liljefrost:

 

Det är roligt det här med hur barn uppfattar information, vänner fick läsa i veckobrevet att det varken fanns vägglöss eller björnar [på] utflyktsmålet där skolan lagt ett internat för barnen. Vad personalen sagt var att de skulle ta med vanliga lakan, inte sovsäck eftersom det är förenat med spridning av vägglöss. Barnen gick hem och sa att det finns vägglöss så de kunde inte ta med sovsäckarna. Sedan hade några av barnen sett en liten broschyr från stället, på den fanns en björn som tittar in i ett tält. Barnen gick glatt hem och berättade att det fanns björnar dit de skulle åka med skolan. Slutsatsen är att barn tar in informationen men [den] bearbetas & kommer ut på ett annat sätt än det var tänkt (fast det är kanske universellt).

 

Kommentera

Vad skriver jag?

30 november, 2012 Kl.15:23 Studentlivet

Mediet betyder så mycket. Det kan vara svårt att inte känna sig hindrad att skriva om man tänker på det. För vad betyder det? Det gäller att ge sig själv åt mediet. Jag vill inte skriva om sakfrågor. Jag vill skriva teoretiskt. Jag vill skriva om hur det är att skriva här. Jag vill skriva om det som föregår skrivandet. Jag vill skriva om mediet.

Kommentera

Vilhelm Ekelund

28 november, 2012 Kl.16:16 Litteraturen

Vilhelm Ekelund är en av våra stora svenska modernister. Somliga föredrar att läsa poesi högt. Pröva! Det ger en bättre uppfattning om rytmen.

 

KASTANJETRÄDEN TRÖTTA LUTA…

 

Kastanjeträden trötta luta

efter regnet tunga

vita spirors blom.

Syrenernas

stora våta klasar

sakta gunga.

Skyggt och tvekande

börjar redan

näktergalen sjunga

 

Hjärta, och du känner

pånyttfödelsens,

stillhetens oändliga lisa

strömma över dig:

hjärta, och dock är din sång

denna molltons —

denna stumma längtansvisa.

Kommentera

Jaget och fiktionen

26 november, 2012 Kl.15:43 Litteraturen

Debuterande romanförfattare skriver ofta om sin barn- och ungdomstid. Det är lite gulligt. Men, allvarligt talat, hur kommer oerfarna författare fram till hur de kan använda sina egna livserfarenheter i skrivandet om inte genom att utforska de erfarenheter som vid en första anblick ter sig mest givande? Vilket jag antar att uppväxten gör. Poeten Baudelaire har i detta sammanhang behandlats mycket tvivelaktigt av en litteraturforskare vid namn Hugo Friedrich, som snurrar in sig i ett cirkelresonemang som går ut på att visa att det biografiska sammanhanget är ovidkommande eftersom ”poeten inte ser till sitt eget empiriska jag då han skriver sina dikter. Han skriver utifrån sig själv endast såtillvida som han uppfattar sig i det modernas våld”. Men hur definieras ”det modernas våld” och vad har det med dikterna att skaffa?

 

Kommentera

Skriv mera och profilerat

24 november, 2012 Kl.8:00 Studentlivet

Jag vill hett rekommendera en bok till alla som skriver på akademisk nivå och upplever att de inte är tillräckligt produktiva: ”How to Write a Lot. A Practical Guide to Productive Academic Writing”. Författaren heter Paul J. Silvia och har en PhD i psykologi. Jag citerar beskrivningen av hans forskningsområde från baksidestexten, mest för att det lät så intressant: ”He studies the psychology of emotion, particularly what makes things interesting, the role of emotions in the arts, and how emotions intersect with personality.” Detta är den bästa hur-skriver-man-bok som jag har läst. Budskapet kan sammanfattas i följande uppmaning: ”You should write like a normal person, not like a poet and certainly not like a psychologist.” – ett uppfriskande perspektiv mot bakgrund av genrens utbud.

 

9 kommentarer

Idag…

22 november, 2012 Kl.14:25 Studentlivet

Idag känner jag mig väldigt splittrad – jag kan komma på tusen saker att skriva i det här blogginlägget men inget som är bättre än något annat – det finns så att säga ingenting som ligger och trycker. Förmodligen hör det till sammanhanget att jag känner mig väldigt rationell och framåt idag – varken inåtvänd eller utåtvänd utan mittemellan. Upplagd för skrivande, tror jag.

 

Jag jobbar hårt med det vetenskapliga skrivandet, bort ifrån ett skönlitterärt språk som valt mig istället för tvärtom. Det är ett frö som har grott under lång tid, utan min medvetenhet om vart det skulle leda mig. En upptäcktsresa har det varit, där jag fått syn på språket, men det har hindrat mig i studierna. Ett minne från ”upptäcktsresan”:  Jag är ungefär 7 år och ska gå något slags tipspromenad anordnad av skolan, men vad handlar frågorna om? Jag får det inte klart för mig. Blod? För att göra det meningsfullt ändå, så associerar jag fritt. Jag tycker att det är en konstig tipspromenad, hur kan mina subjektiva associationer kategoriseras i rätt och fel? Blod: Morfar (för att han svimmar när han ser blod). Det är roligt, men alla mina svar är fel och jag vet fortfarande inte vad det egentligen gick ut på.

 

Slutligen: det här är den mest oprecisa text jag någonsin tillåtit mig att skriva här på bloggen, och överhuvudtaget var det länge sedan. Det betyder att jag gör framsteg i det vetenskapliga skrivandet. Men jag känner mig överkvalificerad. Jag vill att skrivandet ska öppna upp för mer tänkande, men istället känner jag som jag brukar känna efter att ha talat med en läkare. (Oj. Det där var en liknelse som jag gillade, nu har jag svårt att skriva en icke-skönlitterärt hållen fortsättning. Hur gör jag nu? Å ena sidan spåret med tänkandet, å den andra bilden av läkaren. Vilket väljer jag? Tankarna delar sig så fint, men förrädiskt, i mitt huvud.) Om man då jämför, så efter att ha skrivit en text i vetenskapligt syfte men misslyckats, så innebär det att jag har fått tänka väldigt hårt under skrivakten, men att texten inte alls lockar till det. (Jag väljer att komprimera texten när tankarna delar sig.) Rent skönlitterärt skrivande kan jag inte uttala mig om, eftersom jag aldrig försökt ta det till sin fulla potential. (Hur gick det? Jo, tankarna slutade dela sig. Istället kände jag att jag inte längre visste för vem jag skrev. Vad är ämnesbegränsningen och uppnår texten sitt syfte utifrån den? Nu börjar det bli riktigt krångligt, nu krävs det att jag ser över mina begreppsdefinitioner.)

 

Kommentera