Bookie

En blogg för bokberoende

Isolering

31 oktober, 2012 Kl.18:52 Studentlivet

Ibland gör man det enkelt för sig fastän man inte vill. För att man är rädd. Trots att där finns jättemycket vilja så gör rädslan att man väljer en enkel utväg. Rädslan gör att man vill mera, men det är inte lätt att skilja ut en ”god” kreativitet från den som söker utvägar. Jag vill involvera mig i skrivandet, men vet inte hur man gör. Känslorna förstör allting, men utan dem är jag mindre hel och det gör mig mindre trygg. Dock, annars så blir det en massa känslor bara av själva skrivandet, som blir jobbiga. Jag upplever helt enkelt skrivandet, och det enda jag ser är skrivandet. Det är jag. Men hur ska jag kunna påverka det som finns bortom mig, om jag inte vecklar ut mig?

Kommentera

Form eller innehåll?

29 oktober, 2012 Kl.19:00 Studentlivet

Det jag läser på Twitter som skrivs av min syster och min bror läser jag på ett fundamentalt annorlunda sätt än det jag läser i min kursbok om modern litteraturteori. Twitter-meddelandena läser jag med fördel med mitt sinne för skönlitteratur. Jag har en uppfattning om ett system och söker efter markörer som kan nyansera det. Läser jag det som litteraturteori så upplever jag meddelandena som bland annat längre och mer innehållsrika och jag tar inte medvetet hänsyn till formen.

 

Kommentera

Ut

27 oktober, 2012 Kl.12:22 Studentlivet

Självmedvetenhet – varför finns det? Självmedvetenheten kan gå. Det är mellan mig och självmedvetenheten som mellan prinsessan och hennes ärta.

2 kommentarer

En ny ordning

25 oktober, 2012 Kl.18:48 Studentlivet

Att arbeta med vetenskapliga texter kräver en distansering mellan dig och dem. Jag får associationer till att gå längre och längre ut i havet, när man knappt känner botten, och bävar för att simma ut samtidigt som man inte vill snopet vända tillbaka (jag är rädd för vatten). Under ytan ligger en oförutsägbarhet i att inte veta vad man kan förvänta sig, om man tänker rätt eller fel. Men vad finns det egentligen att förlora? Dig själv? Jag kommer att tänka på en mardröm jag hade i förskoleåldern, i vilken jag lättade från marken och upplöstes till något slags moln.

 

2 kommentarer

Vapenvila

23 oktober, 2012 Kl.14:16 Studentlivet

Sökes: Någon som kan ta över mitt liv.

 

 

Kommentera

Vid diktläsningens slut

21 oktober, 2012 Kl.17:37 Litteraturen

Så här såg det ut när jag sammanfattade min B-uppsats om dikten ”Slutrapport om Sisyfos” av Karl Vennberg:

 

I ”Slutrapport om Sisyfos” omringar Vennberg friheten av hinder, vilket manar fram frågor om vad vi är beredda att offra. Diktjaget gör så gott han kan för att locka sin helsvarte hankatt Sisyfos att välja mellan hans alternativ. För att komma förbi diktjaget så måste Sisyfos välja att inte välja. Diktjaget sörjer att katten lämnar honom för att dö, men i själva verket så ska diktjaget möta samma öde. Vår existens är visserligen begränsad i tiden, men vår frihetskänsla kan bara maximeras genom en existentiell medvetenhet. 

 

Kommentera

Att identifiera bort det onda

19 oktober, 2012 Kl.17:15 Litteraturen

Att det skulle finnas ond och god litteratur är en chimär. Vad finns det att säga som kan få oss att förstå detta? Det är inte enbart av pragmatiska skäl som vi analyserar exempelvis Jane Austens rasistiska ”Mansfield Park”. Vi kan problematisera, men inte identifiera, bort ondskans ursprung. Det onda kommer aldrig att bli gott – det är en dikotomi som vi måste bära.

 

Kommentera

”Ansiktet” av Elmer Diktonius

17 oktober, 2012 Kl.14:27 Litteraturen

Det är ej mycket

jag vill ta med mig

till andra sidan –

blott ett barns ansikte.

Och när han slutat sin dunderpredikan

om mina kätterska tankar och mitt

helvetiska leverne

tar jag från hjärtestället den slitna medaljongen

med den mörklockiga ungen

och sticker den

i hans skröpliga gubbhand.

De buskiga ögonbrynen

som ännu darrar av vrede

sänkes och höjes tills han säger:

vi är båda

två gamla sentimentala åsnor –

gack i ro min son!

Kommentera

Lyriken är medvetslös

15 oktober, 2012 Kl.16:33 Litteraturen

En dikt av Elmer Diktonius, ”Promenad i naturen”:

 

Grå, färglös

vit, maktlös –

naturen

i den nalkande

vinterskymningen.

Försvunnen

rönnens rödpricksprakt,

förstummat kvittret

i frusna fågellik

under den –

som svarta tjugor

spetsar kala grenar

irrande tunga dimmoln

 

Min vän iskristallen

är också kantig.

Min vän iskristallen

har också lugnvikar

och ångestvrår.

Jag kysser trotsets blomma

på mitt fönster –

den försvinner.

Så skall ock jag försvinna

när livet kysst mig nog.

Kommentera

Språkets självreflexivitet

13 oktober, 2012 Kl.20:17 Studentlivet

Jag kan inte sluta tänka på vad Derrida säger i slutet av filmklippet nedanför, att hans medvetenhet om det sociala mottagandet av hans texter faller bort när han är upptagen att skriva. Genom detta filmklipps förtjänst så har det blivit ohjälpligt sammankopplat med mina reflektioner över varför det har gått mig förbi att jag har en mäktig motståndare i min absoluta närhet: språket, och framförallt i sin skriftliga form, och framförallt i sin form.

 

 

Kommentera