Bookie

En blogg för bokberoende

Lyrik är ett särskilt språk

11 oktober, 2012 Kl.23:07 Litteraturen

Jag har inte läst årets nobelpristagare i litteratur så honom tänkte jag vara tyst om.

 

Om en vecka har jag börjat en ny kurs om lyrisk modernism. I det tillhörande kompendiet finns denna dikt av Elmer Diktonius, ”Skorven på barnets kind”:

 

Jag är skorven på barnets kind.

Jag kom om natten

då barnet skrapade sina kinder

Barnet är en lustig köttbit

med stora ögon och sprattlande tår.

Barnets moder är olycklig för min skull.

Farbror doktorn penslar mig

med något som gör ont.

Jag kommer snart att försvinna,

säger han.

Kanske.

Det var dock skönt

att blicka i barnets ögon

om även blott så här från sidan.

Kommentera

”Har du någon enklare text av Anders Johansson än den här?”

9 oktober, 2012 Kl.13:12 Litteraturen

Min storebror skriver mycket bättre än mig:

 

En tidig och inflytelserik tänkare i den västerländska idétraditionen, Aristoteles, mätte ut avståndet till det ickemänskliga utifrån förmågan att kommunicera; talet skilde människa från djur vilket också la grunden för moralen, möjligheten att skilja gott från ont, rätt från fel. Det var dock en gräns som visat sig vara avsevärt mindre absolut än vad Aristoteles tänkte sig. Att förstå eller att inte förstå kan, som litteraturvetaren Anders Johansson i posthumanistisk anda påpekat, också vara en aktiv handling. Ett sätt att reglera gränserna i en gemenskap, en vägran att förstå som utesluter och bekräftar en maktrelation: det vill säga den omvända ordningen mot vad Aristoteles hävdade.

 

Ett parallellfall kan noteras i mänsklighetens inter-temporala förhållande till sig självt, det vill säga i hur man relaterar till människor i det förflutna. I sin berömda bok ”The Past is a Foreign Country” beskriver David Lowenthal hur en relativt dramatisk förändring ägt rum på detta område. Fram till det sena 1700-talet gjordes ingen skarp åtskillnad mellan nutiden och det förflutna. Det förflutnas invånare antogs vara mer eller mindre som nutidens, ”motiverade av samma passioner och fördomar”, det fanns således inget ifrågasättande av möjligheten till förståelse. Tvärtom har det varit vanligt att använda exempel och episoder från historien som en källa till normativa slutsatser med bäring på samtiden. Under 1800-talet vann ett nytt förhållningssätt mark i Europa; det förflutna började förmedlas som något avlägset, avklippt från den egna samtiden – ett främmande land. Detta sammanhängde med att ”historierna” började användas på ett annorlunda sätt. Istället för jämförande kvaliteter kom potentialen att bekräfta och förhärliga nutiden att bestämma deras värde. (Tore Andersson, doktorand i teknikhistoria vid Luleå Tekniska Universitet)

 

3 kommentarer

Om ögon och händer

7 oktober, 2012 Kl.16:35 Litteraturen

Apropå Agnetas inlägg om vikten av rätt studieteknik… Jag tycker att jag enbart av själva läsningen av en text får grepp om vad texten ifråga handlar om, utan att jag gör några anteckningar. I regel – Derrida utgör ett märkligt, pregnant undantag. Jag tror att det beror på själva sättet han skriver på; det har sagts att han är lika delar poet och filosof. För mig är han svår att sammanfatta. Det är lite samma slags motstånd som när jag för något år sedan läste (delar av) Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” och James Joyces ”Odysseus”, vilka delar modernismens kännetecken av formexperiment och antinaturalism: ett motstånd som gör mig glad.

 

 

Kommentera

Varsågod

5 oktober, 2012 Kl.16:48 Osorterat

Min storasyster skriver mycket bättre än mig.

 

Kommentera

Mannen och icke-kvinnan

3 oktober, 2012 Kl.15:15 Litteraturen

På mitt senaste seminarium om litteraturvetenskaplig teori kom vi via omvägar in på Hegels herre/slav-dialektik. Vi kom på att den hänger samman med feminismens frågeställningar. I den text av S Felman som vi diskuterade, ”Kvinnor och vansinne: det kritiska felslutet”, ställer Felman den svåra frågan om hur man etablerar en diskurs som inte diskriminerar på förnuftets vägnar: ”Hur skall hon undvika både att tala som en vansinnig och att tala som en icke-vansinnig.” Felman använder Balzacs novell ”Adieu” som teoretiskt exempel på hur mannen är terapeuten och kvinnan den vansinniga. Vansinne står i det här sammanhanget för kvinnan som icke-kvinna – en kvinna som inte bekräftar mannens identitet.

 

 

Kommentera

Att göra det svårt för sig

1 oktober, 2012 Kl.13:55 Studentlivet

På mellanstadiet så ville inte jag skriva om faktatexter med egna ord. Min pappa blev uppmärksammad på detta genom min loggbok och skrev den korta kommentaren att det ska vara roligt att gå i skolan. Läraren tillbakavisade: skolan behöver inte vara rolig. Läraren sa samtidigt till mig att jag kunde bli författare (om jag ville). På träslöjden så vägrade jag att arbeta – jag skulle bli författare och behövde inte kunna slöjda. Läraren konstaterade att jag i alla fall var skicklig på det pillriga arbetet i målarverkstaden.

 

Den här dagen som är idag så är mitt dilemma att jag inte vill ge uttryck för mitt inre, inte skriva skönlitterärt. Frågan är vad jag då har att säga i den här bloggen; det är för mig att upptäcka. Jag har prövat att spetsa till mig till att bli mer oförutsägbar, okontrollerad och svart-vit.

 

Kommentera

Frågor är välkomna

29 september, 2012 Kl.18:22 Studentlivet

Om ni undrar över hur det är att studera på högskola, studera litteraturvetenskap, studera på Mittuniversitetets utbildning i litteraturvetenskap – eller om något annat – så är ni välkomna att fråga mig.  Sista ansökningsdag till högskolan är den 15:e oktober.

 

Kommentera

Proust

27 september, 2012 Kl.22:36 Litteraturen

En grupp personer turades om att läsa Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”, närmre 3000 sidor sammanlagt, och sände ut det via webbkamera från fåtöljer, tåg etcetera, under en knapp vecka utan uppehåll. Själv ser jag fram emot att läsa Gérard Genettes undersökning av samma verk; ”Narrative Discourse: An Essay in Method”, som tydligen ska vara något annat än den torra ”Epikanalys” som många svenska litteraturstudenter läser på A-kursen.

 

Kommentera

Mysteriets hjärta

25 september, 2012 Kl.15:02 Litteraturen

Peter Greenaway’s film ”Tecknarens kontrakt” och Joseph Conrad’s roman ”Mörkrets hjärta” förenas av att de leder djupare in i mysteriets hjärta snarare än fram emot lösningen. ”Tecknarens kontrakt” har utmanande mycket dialog till så opersonliga karaktärer.

 

 

Kommentera

Avdramatiserad

23 september, 2012 Kl.18:52 Studentlivet

Det skulle kunna förekomma en mer tydlig vardagsrapportering här. Jag har bara inte kommit på hur det ska få den ton av genomtråkighet som konstituerar mitt vardagsbegrepp. Någon form av sarkasm bör det ha. Jag är ju så lyhörd att jag inbillar mig saker som inte finns.

2 kommentarer