Bookie

En blogg för bokberoende

Bottenspråket

1 juli, 2012 Kl.16:08 Litteraturen

Johanna Ekströms språk tycks ha en tydlig botten. Enkla meningar med många ord. Underbyggda bakgrundshistorier till orden, vilka härleds ur yttre situationer ur minnet. Ekström har en demokratisk syn. När hon analyserar sitt barns språk blir det ett intressant och viktigt ställningstagande:

 

Min dotter vaknar, men innan hon har öppnat ögonen sträcker hon ut sin arm och pekar i en vid halvcirkel. Det är passarens rörelse när den ringar in sitt område. Det är som om hon säger: »Allt detta, vad det än är, vill jag något med. Sätt ord på det åt mig. Nu!« Sedan öppnar hon ögonen och ler. (”Om man håller sig i solen”, s. 276)

 

För henne är spöke något som betyder mer än vita fantomer i sagoböckerna. Spöke är allt det som är oförklarligt och i avsaknad av tredimensionalitet. En garderobsdörr på glänt får henne att säga spuke. Ett ljud från gatan eller fotsteg från ovanvåningen är också tecken på spuke. En dallrande solkatt på kylskåpsdörren, något som hastigt rör sig strax utanför hennes synfält: spuke. Hennes spökbegrepp finns där i väntan på att hon själv kan skapa sig en idé om baksidan och uppkomsten. Spöket fogar samman tid och rum i väntan på att världen blir till kropp. (s. 295)

 

Kommentera

Kommentera