Bookie

En blogg för bokberoende

Hedersdoktorer 2012

1 september, 2012 Kl.8:00 Intervjuerna

Detta år utser Fakulteten för humanvetenskap, Mittuniversitetet, två nya hedersdoktorer – skådespelerskan Kim Anderzon och artisten Helen Sjöholm. Jag frågade vilken prestation som gör dem mest stolta, samt: vilka framtidsdrömmar när de? (På ett yrkesmässigt plan.)

 

Skådespelerskan Kim Anderzon skriver tillbaka till mig:

 

Jag är mest stolt över min soloföreställning VIVAGINA (the Vagina-monologues av Eve Ensler). Premiär –97 på Mosebacke Etablissement i Stockholm. Tillsammans med regissören Judith Hollander lyckades vi iscensätta ett tabubelagt område; Kvinnors förhållande till det allra mest intima, mytomspunna, livets ursprung, vårt andra hjärta, det onämnbara. Att våga säga Vagina. Ett osynligt ord som väcker en massa ångest och obehag och får människor att känna sig generade och besvärade. Det vi inte säger blir en hemlighet och hemligheter leder ofta till skam, fruktan och mytbildning. Föreställningen bygger också på att onda saker händer kvinnors Vaginor varje dag. Mer än 300.000 kvinnor våldtas årligen i USA och man räknar med att över 100 miljoner Kvinnor världen över fått sina könsdelar stympade. Jag har spelat VIVAGINA under 16 år för tusentals kvinnor och “några” män. Jag brukar säga; så länge det finns Vaginor på vår jord, kommer föreställningen att vara lika aktuell……

 

Mitt nästa drömprojekt blir en pjäs om Alva Myrdal, en av 1900-talets stora gestalter: Världsberömd, Nobelpristagare, Kvinna och Mor.

Vi kommer ihåg henne mest som Jan Myrdals förskräckliga mamma eller en okritisk förespråkare för rashygien. Men redan innan sonens lustmord, baktalades hon såsom framgångsrika kvinnor baktalas. Hon var kall, karriäristisk och beräknande. Denna ensidiga bild av ALVA vill vi fördjupa och vidga. Från det privata, igenkännbara till den Svenska Välfärdshistorien på 1900-talet, där Alva Myrdal var en (numer skamligt bortglömd) frontalfigur. Vi vill göra en absurd komedi om hetta och passion, om omättlig intellektuell hunger och längtan att förändra!

 

Intresserad av Alva Myrdal? Emilia Liljefrost ger en sammanfattning av Yvonne Hirdmans biografi ”Det tänkande hjärtat: boken om Alva Myrdal”.

 

Nästa hedersdoktor, artisten Helen Sjöholm, skriver så här till mig:

 

Är mest stolt över ”Kristina från Duvemåla” – det var en stor utmaning för mig och min första huvudroll inom professionell musikteater.

Det blev fantastiska, hårda och lärorika 4 år(!) och min väg in i yrket. Jag älskar fortfarande musiken och den har följt mig genom åren.

 

Min dröm framåt är att kunna kombinera familjelivet med att fortsätta sjunga och agera i utmanande, utvecklande projekt.

Att få jobba med nyskrivet material och möta nya spännande samarbeten.

 

2 kommentarer

Vän och mångsysslare – Lars T Johansson

31 augusti, 2012 Kl.7:55 Intervjuerna Litteraturen

I min lilla serie om vän och författare har jag nu kommit fram till en person som är väl bekant för människor i Mittuniversitetets stora region! Personen heter Lars T Johansson och han är bosatt i Härnösand. Eftersom han är en mångsysslare och har många strängar på sin lyra så bestämde jag mig för att intervjua honom angående hans bokintresse och att han läst in ljudböcker.

 

Här kommer frågor och svar!

1. Vem är du? Jag är skådespelare, utbildad vid Statens Scenskola i Malmö (idag Teaterhögskolan). Född i Härnösand av sörmländska föräldrar. Gift, sedan 33 år med en skånska och har två döttrar. På dessa breddgrader är frilansandet som skådis en ganska komplicerad tillvaro och kräver lite av ett födgeni och viss bredd. Därför har jag fått fungera som en slags kulturpotatis och medverkat i allsköns sammanhang och i allsköns uppgifter alltifrån programledare, sångare, radiopratare lärare… ja, och skådespelare!

 

2. Hur kom det sig att du började läsa in ljudböcker?

Jag var nyfiken på om jag skulle klara hela processen. Normalt spelas ljudböckerna in i studio, med tekniker och producent/regissör närvarande. Jag ville prova att vara alla funktioner själv. Jag är ju skådis, jag är specialiserad på interpretation och har undervisat, även kollegor, i ämnet. Jag har arbetat med radio, alltså ljud, i tjugo år och behärskar detta hyggligt. Så jag tog på eget initiativ och läste in Annika Sjögrens ”Som glöd blir till aska”. Resultatet blev bra tyckte jag så jag lämnade ifrån mig en minnepinne till Annika och sa att hon fick göra vad hon ville med den. Hennes förlag gillade vad de hörde och sedan dess har jag haft förmånen att få läsa in hennes böcker. Nu har jag även andra inläsningar och andra författare som väntar.

 

3. Hur förbereder du dig inför en inläsning?

Jag förbereder inte texten innan jag läser. Jag värmer upp rösten bara. Sedan sätter jag mig ner och läser. Jag har ett tränat öra och hör omedelbart och det blir betoningsfel eller liknande. Att jag inte läser igenom texten innan själva inläsningen har med att göra att vill ha med de nyanser som kommer av de överraskningar som varje förstagångsupplevelse ger.

 

4. Har du själv några önskeböcker som du skulle vilja läsa in?

Jag har inga önskeböcker – inga önske /drömroller heller! Jag tar de böcker jag får och njuter av att läsa och låta mig överraskas! Däremot ska man vara medveten om att ens röst inte passar i alla sammanhang. Det har inte med skicklighet att göra utan med röstens timbre och ditt naturliga temperament. Jag själv är en ganska lyrisk personlighet och jag ska inte läsa hårdkokta deckare/aktionberättelser.

 

5. Vad gillar du mest, vanlig bok eller ljudbok?

Jag gillar både och men läser mest i bilen på mina långa resor. Jag kör c:a fem tusen mil om året så det är många timmar bakom ratten och många ljudböcker blir det.

 

6. Kan du ge några boktips på ljud- eller vanlig bok, eller båda?

Oj! Boktips är inte min starka sida trots att jag läser så mycket. Det beror mest på att jag är en usel kalenderbitare som hela tiden glömmer titlar och författarens namn, även om läsupplevelsen var underbar! Men några författare som jag gillar skarpt är: Torgny Lindgren, Lee Child, Michael Connelly, Dennis Lehane, Karin Alvtegen, Anna Jansson, Anne Holt…….  Det får inte vara för tunga frågor när man lyssnar i bilen, så kriminalromaner dominerar utbudet. Annars är Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafón och Jag minns att jag sprang av Ron McLarty är två verkliga ”favvisar”. Så klart är jag också mycket förtjust i Annika Sjögrens böcker, inte bara för att jag läser in dem och därför har ett speciellt förhållande till dem, men jag gillar hennes sätt att driva historien och henne diskreta hintar till självrannsakan.

 

Lasses ”favvisar” !

 

 

På återhörande!  Agneta

Kommentera

Vän och författare – Solja Krapu

För några år sedan fick jag en bok i min hand, rekommenderad av en kollega. Jag läste den och upptäckte därmed Solja! Boken heter Mogen för skrubben och är en ”skratt – och skräck-bok” för lärare och andra som vill ha kontroll på sin omvärld. Solja är författare till andra mycket bra böcker: Det började så oskyldigt med diskbänken, Jag behöver en busschaufför, m.fl.

 

Bilden från Alfabetas sida

 

Kanske mest känd och omtyckt är Solja för sin estradpoesi, där hon vunnit  SM i Poetry Slam år 1997 0ch 1998.

hemsida www.soljakrapu.se

Mina frågor till Solja

Vad (för böcker) ligger på ditt nattduksbord?

Just nu är det höstens bokkatalog som ligger på mitt nattygsbord.

 

En läsupplevelse du vill rekommendera!

Härlig sommarläsning är ”En dag” av David Nicholls, eller ”Den gode borgmästaren” av en författare med snarlikt namn: Andrew Nicoll.

 

Vilken bok är enligt dig den bok som ALLA borde läsa?

Vilhelm Mobergs Utvandrarepos.

 

Vilken typ är du? Schemalagd skrivtid eller skriver när jag får inspiration/idé?

Jag är en dead line-typ. Ibland har jag dead lines som andra ger mig, ibland ger jag dem till mig själv. När jag har ett skrivprojekt på gång mognar texten i mitt huvud hela tiden, tills jag har möjlighet att sätta mig och skriva. Jag är inte ett dugg beroende av klockslag men är effektivast tidigt på morgonen.

 

Har du något nytt på gång?

Ja. Just nu har jag skrivit en fristående fortsättning på e-novellen ”Du glömde nåt” på MIX förlag. Den finns att ladda ner i höst.

Är också färdig med ett romanmanus tillsammans med författarkollegan Helena Öberg. Den kommer ut nästa vår under vårt gemensamma namn: Sanna Kröger.

Dessutom samarbetar jag i ett projekt med fyra andra författare i Umeå med en ungdomsbok.

Och så har jag många nya dikter.

 

Är du en bokslukare?

Jag läser mycket. Sakta och njutningsfullt.

 

Berätta om dig själv, din bakgrund och hur det kom sig att du hamnade bland författarna och tog steget och gav ut böcker?

Jag kommer från en familj där berättandet och diktläsandet var självklart. Och naturligtvis ville jag ge ut böcker. Vägen till bokutgivningen för min del var via bilder med dikter, sedan scenen, därefter barnboken och romanen.

 

Har du planer på att skriva annat? Noveller, en roman eller en kokbok?

Se svaret på fråga 5. Kokbok, javisst, men det finns redan så många …

 

Vilken författare, död eller levande, skulle du vilja bjuda på middag? Varför då? Vad bjuda på?

Det roligaste är att bjuda hem en hel drös varierande estradpoeter som inte har några krav på avancerad mat, utan proppar i sig nötter och chips och diskuterar livet och dikten till sena natten.

 

 

På återhörande!  Agneta

Kommentera

Vän och författare – Grzegorz Flakierski

Denna vecka vill jag presentera Gregor för er alla!

Jag läser just nu hans både roliga, samhällskritiska och högst allvarliga bok: Statskuppen i Norrland.

En bok som enligt baksidestexten ” är en politiskt satir som gisslar opportunism, korruption och inkompetens”. Norrlänningarna har fått nog och nu jäser det bland befolkningen norr om Dalälven!

Nu till frågorna:

Vad (för böcker) ligger på ditt nattduksbord?

Jag läser bara på schemalagd arbetstid.

 

En läsupplevelse du vill rekommendera!

Sun Axelssons ”Nattens årstid”. Hon gick bort nyligen. Hennes bok skildrar så insiktsfullt exilens villkor, med ett underbart språk.

 

Vilken bok är enligt dig den bok som ALLA borde läsa?

Alla borde läsa. Men just ”den bok”? Nej, det tycker jag inte.

 

Vilken typ är du? Schemalagd skrivtid eller skriver när jag får inspiration/idé?

Jag skriver när jag får tid. Och då väntar jag inte på någon inspiration.

 

Har du något nytt på gång?

Ja.

 

Är du en bokslukare?

Ja, absolut. Har varit det sedan tioårsåldern.

 

Berätta om dig själv, din bakgrund och hur det kom sig att du hamnade bland författarna och tog steget och gav ut böcker?

Jag är född 1956 i Warszawa i Polen. Har bott i Sverige sedan 1969. Efter fil. kand-examen i humaniora vid Stockholms universitet har han haft en rad olika yrken. Bor numera utanför Kramfors. Verksam som kulturskribent.

Jag har alltid varit en kulturnisse, med ett brinnande litteraturintresse. För knappt tio år sedan blev jag tillfrågad om jag ville gå med i Norrländska litteratursällskapet. Där började jag umgås regelbundet med författare, och skrivande människor över huvudtaget, och det smittade väl av sig…

 

Har du planer på att skriva annat? Noveller, en roman eller en kokbok?

Annat? Jag kan tänka mig romaner, berättelser, essäer. Gränsen är dessutom flytande.

 

Vilken författare, död eller levande, skulle du vilja bjuda på middag? Varför då? Vad bjuda på?

Författare är inte sällan föga sällskapliga och odrägliga personer. Jag tror inte jag skulle vilja bjuda någon på middag. Kanske Kurt Vonnegut. Han verkade vara en både klok och kul kille. Vad jag skulle bjuda på? Ingen aning!

 

På återhörande!  Agneta

Kommentera

Flera bokbytare…

Ella Strzelecka rekommenderar  boken Silke av Allessandro Baricco

Den handlar om ”okonsumerad” kärlek och längtan…

Ulf Westman (TÅ) tipsar om en bok som han sträckläste, nämligen Ingrid Betancourts Även tystnaden har ett slut.

Läs mer här: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/ingrid-betancourt-aven-tystnaden-har-ett-slut

Sissel Almgren tittade på böckerna och på frågan om ett boktips ville hon gärna framhålla Karin Boye. Sissel skriver ett större arbete om Karin Boyes texter, ur perspektivet: Livets evolution och urtid och hur hon använder detta på ett poetiskt sätt

Kommentera

Fredrik Wikingsson om poesi

22 maj, 2012 Kl.15:14 Intervjuerna

Fredrik Wikingsson och Filip Hammar har kommit in en del på konst, litteratur och poesi i sin podcast de senaste avsnitten, och Wikingsson som är aktiv bloggare och twittrare föreslog i ett avsnitt för inte så länge sedan att de skulle instifta ett pris i bästa formulering. Wikingsson skriver nedan sina svar på några frågor jag ville att han skulle utveckla sig kring.

 

1. Vilka är dina intryck av poesi?

 

Wow! Mina intryck av poesi är att det nog är den mest DIGITALA konstformen. Antingen talar poesin till en eller så gör poesin inte det. Dålig poesi går inte ens att bli arg på, den bara försvinner. Men bra poesi sätter IGÅNG saker.

 

2. Kan du utveckla vad du tyckte om diktsamlingen ”Ondskans blommor” av Charles Baudelaire? Du ska ha betygsatt den 5 av 5 på boktipset.se? Du gav också 5 av 5 till ”Svart som silver” av Bruno K Öijer och till ”Samlade dikter” av Dan Andersson. Motivera varför de står så högt i kurs.

 

I fallet Öijer är det lika mycket leveransen i live-framförandet som är det intressanta, i fallet Dan Andersson är det livsödet, precis som med en Rimbaud eller en Baudelaire. Jag blev helt omtumlad av Baudelaire när Bob Dylan visade honom för mig, i gymnasiet. Han gjorde det förstås inte fysiskt, men han berättade om Baudelaire i intervjuer gjorda 1964. Det var smutsen som drog ner mig, efter att min själ hade tvättats på ett osunt sätt av naturdyrkare från Sveriges sena 1800-tal.

 

3. Vilka utmaningar såg du som centrala när du gick journalistutbildningen vid Mittuniversitetet? Vad behövdes för att bli en bra journalist och hur skulle du uppnå dina mål?

 

Jag ville bara skriva. Inte fan hade jag någon strategi. Men med tiden insåg jag att det viktigaste var att skaffa en praktikplats, för med den kom man IN I VÄRMEN!

 

Kommentera

Vän och författare – Katarina Kieri

Denna vecka vill jag presentera en mycket kär författare för mig, min dotter och många, många av mina skolelever, nämligen Katarina Kieri! Jag ber min dotter om några favoriter och hon säger direkt: I det här trädet (tillsammans med Per Nilsson), Dansar Elias? Nej! och Ingen grekisk gud, precis. Själv vill jag gärna tillägga novellsamlingen, Majas morsas kompis sambo – och andra noveller…

 

 

Jag frågar Katarina följande frågor:

 

Vad (för böcker) ligger på ditt nattduksbord?

 

Just nu ligger där två påbörjade, Mr Ripley – Patricia Highsmith och Alla monster måste dö – Magnus Bärtås och Fredrik Ekman och en som väntar, Ingenbarnsland – Eija Hetekivi Olsson

 

En läsupplevelse du vill rekommendera!

 

Jag läser mycket och glömmer mycket, men en novell minns jag väldigt starkt. Det var några år sedan jag läste den. Jag minns stämningen, jag minns tonen, jag minns min egen känsla, jag minns förloppet någorlunda och jag minns att jag uppfattade den som samtidigt svävande och exakt. Den gjorde uppenbarligen ett starkt intryck, och det är väl skäl nog att rekommendera. Novellen är skriven av Alice Munroe, den heter Flytande bro och finns i samlingen Kärlek, vänskap, hat.

 

Vilken bok är enligt dig den bok som ALLA borde läsa?

 

Enligt mig finns inte den boken. Jag tror att man tycker bäst om de böcker man mest behöver läsa, och våra behov är olika och varierar från en tid till annan. Dessutom är jag inte typen som har speciella favoriter och idoler. Har försökt skaffa mig, men misslyckats.

 

Vilken typ är du? Har du schemalagd skrivtid eller skriver när du får inspiration/idé?

 

Jag försörjer mig på mitt skrivande, därför måste jag schemalägga skrivtiden.

 

Har du något nytt på gång?

 

En ungdomsroman kommer till hösten, den heter Mellan dig och dig och utges av Rabén & Sjögren. Ett bilderboksmanus är också klart, men avtal är inte skrivet ännu, så jag vågar inte säga något om vare sig titel, illustratör eller planerad utgivning. Har utöver detta börjat på en ny sak, en vuxenroman blir det om det blir något alls.

 

Är du en bokslukare?

 

Jag läser hela tiden. Det vill säga, jag har alltid minst en bok på gång. Men slukare, nej, jag läser för långsamt för att kunna fästa det epitetet på mig.

 

Berätta om dig själv, din bakgrund och hur det kom sig att du hamnade bland författarna och tog steget och gav ut en bok.

 

Jag har alltid haft ett stort behov av att uttrycka mig. Fram till tjugofem års ålder prövade jag alla möjliga olika former att göra det på, periodvis var jag också nästan helt tyst. När jag väl kom på att det var skrivandet jag ville satsa på, var det så självklart att jag inte kunde fatta varför jag insett det tidigare. Men jag är också tacksam för alla omvägar, till exempel att jag gick musikgymnasium och utbildade mig till fritidspedagog. Jag är tacksam för mina felval, det är de som har övertygat mig om vad som är rätt.

Min första bok, en tunn diktsamling, skrev jag efter att ha gått en veckolång skrivarkurs på Medlefors folkhögskola i augusti 1990. Jag åkte hem därifrån och genomlevde ett och ett halvt slitigt småbarnsår med hjälp av pennans spets mot pappret. Boken kom ut 1993 på Norstedts. Den heter Slutet sällskap.

 

Vilken författare, död eller levande, skulle du vilja bjuda på middag? varför då? Vad vill du bjuda på?

 

Just nu ser jag fram emot att bjuda min vän och kollega Eva Susso på middag. Det var länge sedan vi sågs, och jag är inte minst nyfiken på att höra hur det går med ett skrivprojekt som jag vet att hon håller på med. Det får nog bli en middag av det lite mer vardagliga slaget, dels för att jag nog inte hinner laga någon avancerad mat just den dagen, dels för att jag ska springa ett millopp dagen efter.

 

Läs mer om Katarina på:  www.katarinakieri.se

 

På återhörande ! Agneta

 

 

 

 

Kommentera

Boktips från…

 

 

Min fråga om boktips, går denna gång till min rektor, Anders Digné på Gudmundråskolan.

                       

 

Han behöver inte tänka så länge förrän han bestämmer sig för fyra författare. En författare som han verkligen tycker om är Torgny Lindgren. Anders har läst alla hans böcker och kan inte nämna någon som är bättre än den andra.  En viktig och bra bok är, Machiavellis Fursten. Ett annat trevligt läsminne är J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen-triologin. Anders medger dock att han hoppade över trollsånger och liknande, men i övrigt slukade han böckerna.  Sist men inte minst väljer Anders böcker som får honom att skratta och då läser han Arto Paasilinnas böcker. Han framhåller gärna Harens år, Kollektivt självmord, Livet är kort, Rytkönen är lång.  När han läser för sina barn blir det gärna titlar som: Knacka på! för den minsta. Mellanbarnet gillar Lasse-Majas detektivbyrå och här turas de om att läsa. Den äldsta, 10-åringen, har hamnat i slukaråldern och läser allt som kommer i hennes väg!

 

På återhörande!  Agneta

Kommentera

Min fråga till: Eva Söderberg

 

Jag har vid flera tillfällen genom åren haft Eva Söderberg som lärare i olika litteraturkurser. Bland de första kurserna var barn- och ungdomslitteratur uppdelat i fyra delkurser. De följdes av en sommarkurs där vi läste deckare och spänning för barn och ungdomar och i kreativt skrivande A var hon en av flera ansvariga lärare.

 Universitetslektor i Litteraturvetenskap med ett stort antal publikationer, böcker och forskning samt olika projekt bland andra   Flickan i fiktionen. Läs mer:  http://bit.ly/JhDqKk

 

 

Min fråga till dig, Eva!

Barn- och ungdomslitteratur ligger dig varmt om hjärtat och dina kurser har alltid varit fantastiskt intressanta och roliga och nu vill jag veta…

Vilken av alla barnboksfigurer som finns, skulle du vilja vara? Någon stark och modig Pippi eller kanske en rädd liten Pelle kanin? Motivera varför du valt just denna figur och tala gärna om vad du skulle passa på att göra i denna skepnad!

 

Oj, vilken svår fråga! Som lärare och forskare i litteraturvetenskap med barnlitteraturinriktning är jag väl redan ett slags barnboksfigur… Det är något som jag trivs med och som jag absolut inte vill välja bort. Men om jag nu skulle få möjlighet att vara någon av alla fiktiva barnboksfigurer… Hur skulle jag välja då…?             

 

 Kanske skulle jag börja med att låna Snusmumrikens hatt och vandra runt lite. Jag skulle sätta upp mitt tält i Mumindalen och slå mig ner och tänka ut något riktigt bra, samtidigt som jag spelade lite på min munharmonika. Kanske skulle jag tänka att jag lånade Pippis stora skor, inte så mycket för att få tillgång till hennes muskelstyrka som till hennes kappsäck. Med guldmynten i den skulle jag avlöna en helt ny yrkeskategori – maratonläsare – som på vackra och lugna platser skulle turas om att ägna sig åt högläsning, dygnet runt, året runt och för alla som ville höra på.

 

 Av läsning blir man ibland hungrig, kanske för att det ofta skrivs så frestande om mat i barnböcker. Hade jag möjlighet att för en stund vara en gosse med mysse och bysse vid ett festligt julbord på Katthult i Småland så skulle jag gärna vilja det. Jag skulle ge mycket för att få smaka Emils mammas mat, inte minst den där speciella korven som fru Petrell var så förtjust i. Om jag dessutom kunde få i mig några iglar och florsländor, lite pulvriserat horn från en tvåhörning och annat som ingår i polyjuice-elexir så kunde jag förvandla mig till Hermione och bruka hennes tidvändare. Med hjälp av den kunde hon vrida tiden tillbaka och läsa flera kurser som gick samtidigt på Hogwarts.  Jag skulle använda den för att kunna arbeta heltid och samtidigt lyssna på maratonläsning, äta korv och spela munharmonika.  Men kanske skulle det bli för stressigt…? Bättre då att förvandla sig till någon av alla de barnboksfigurer som flygande tar sig fram genom barnlitteraturen. Då skulle jag få perspektiv, lite från ovan, och dessutom kunna testa olika flygtekniker. Att hovra som Karlsson och loopa som Tingeling… Det vore nåt!

 

 

På återhörande! Agneta

 

 

 

 

 

 

Kommentera

En solskenshistoria

10 maj, 2012 Kl.8:00 Intervjuerna

Mark Kermode har jämfört sina egna tolkningar av Lars von Triers filmer med dennes utsagor om filmerna och funnit det motsägelsefullt. Han har argumenterat att han har tolkningsföreträde för att han står utanför skapandet av filmen. Han har uttryckt skillnaden dem emellan som en kulturell skillnad och reducerat von Trier till Den Andre – ”Little White Lars” – och till en ”prankster”, alltså till en person som utför ”practical jokes”. Denna historia, dokumenterad på Youtube, är ett uttryck för von Triers förmåga att gå över gränser och förena motstridigheter genom säregna kombinationer av känsla och intellekt. Som jag ser det är von Trier mycket, mycket innerlig. Historien slutar med att Kermode söker upp von Trier för att personligen fråga ut honom. Vi kan göra detsamma mot Kermode och fråga oss hur ”sincere” hans skepsis egentligen var. Var den inte också ett sätt att bearbeta skepsisen, lösa upp den i orimlighet? Var det inte som om han hela tiden väntade på att få lyssna till von Trier utan några störningsmoment i form av hans filmer och annat?

 

 

Kommentera