Bookie

En blogg för bokberoende

Mörkrets berättare eller Kritik av kritiken

29 juni, 2012 Kl.8:00 Litteraturen

Ibland känns allt man yttrar förljuget, man vill i språket se något uppenbara sig men allt ter sig livlöst. Man föraktar språket som bubblor för medvetandet, som lustgas. Man vill inte leda sig någonvart. Medvetandet är för trångt för språket. Man tar del av en värld som till sist inte ger några återspeglingar längre. Uppslukad. På det mörka landet sätter jag mig och berättar för ingen.

 

Johanna Ekström förhåller sig som sagt till sina föräldrar, men vad mer exakt? Det är ett intressant faktum att det för Johanna Ekström obehagsfyllda förs vidare av hennes bror: ”En fotonovell om anständighet, stil och hyfs”. Detta ger underlag för att fundera vidare kring vad Johanna Ekström upplevt, kanske i termer av det privilegierade livet, överklassen. Recensenterna har varit upptagna med att hävda att Johanna Ekström inte kritiserar sin överklasställning, men bokens egentliga kritik förmörkas av detta. Det lyfter fram fördomar som vi kan mobilisera oss mot, fördomar eftersom de inte är övertygande för oss andra som inte delar samma världsbild. Vad är denna oförstående kritik uttryck för? Den uttrycker massor av kunnighet men ingen kunskap.

 

Kommentera

Kommentera