Bookie

En blogg för bokberoende

Min förlust

9 september, 2012 Kl.18:56 Studentlivet

Utifrån en kommentar till den här bloggen så uppfattas jag som en stark person.

 

Jag kan ha det roligt och intressant med att tänka och skriva kritiskt. Ändå så är det som om jag drar mig undan. Det är för att  slippa se svagheter. Hellre mystifierar jag än verkar klumpig. Mer lockande än att att låta klumpig språkanvändning degradera, är att upphöja. Går det aldrig över? Känns som om jag vore ensam med det här problemet, att uppleva det som ett problem.

 

Känns inte den här tematiken igen från Ingemar Algulins avhandling ”Den orfiska reträtten”?

 

Jag bekymrar mig inte så mycket om att söka sympati eller om att få andra att hålla på samma som jag, tycka som jag.  Detta tror jag är vad vi uppfattar som styrka. Bryr mig gör jag däremot om att visa att ensam är stark, men jag har problem att hinna stanna innan allt och alla överger mig utom min styrka.

2 kommentarer

2 kommentarer till Min förlust

  1. Du är inte ensam om detta, men på något sätt så är det extremt svårt att formulera det man egentligen menar. Om vi vill kommunicera på ett perfekt sätt får man nästan skriva dikter, som sedan ändå kan tolkas olika.
    Det är nästintill omöjligt att inte uttrycka sig klumpigt, jag gör det jämt. Men därför är det så bra att diskutera med andra, för där handlar det inte om att övertyga någon annan om att man här rätt. Då är det bara att försöka uttrycka det man vill säga och eftersom man då får direkt respons på det man säger, så kan man korrigera efterhand. Det är viktigt att inte anpassa sig efter det andra säger och bilda sin egen uppfattning, men att helt isolera sig från andras tankar är ju att odla en slags okunskap.
    Man fungerar väl olika, men jag tycker att dikussioner utvecklar ens sätt att tänka och analysera, precis som böcker utvecklar ens tankar och förståelse. Vad tror du?

    • Tack Ylva för dina stöttande och insiktsfulla ord. Precis som du försöker jag använda diskussioner för att låta mig utvecklas. Jag tror jag kan bli bättre på diskussioner genom att inse att det för att man ska kunna bidra till diskussionen inte räcker med att ställa till det i huvudet på de andra, utan att en av förutsättningarna och poängerna är att man hjälper de andra att förstå vad man menar. Först då kan man på allvar bidra till diskussionens helhet.

      /Hanna

Kommentera