Bookie

En blogg för bokberoende

Jag är tillräcklig

16 december, 2012 Kl.7:00 Studentlivet

Jag tror att jag misstar mitt helt naturliga behov av sömn för permanenta kognitionssvårigheter. Man kan inte vara på topp hela dagen, man blir trött; det har jag insett nu. Jag har att välja mellan mentala tics eller att följa naturens gång, och jag väljer jag det senare.

 

När jag gick på dagis slog jag en gång min fröken med en docka för att jag inte ville sova.

 

Jag har lyssnat till Radiopsykologen i P1… När jag skriver något så hör jag den där radiorösten. Det krävs bara en omformulering och så ser jag mig själv svara tillbaka. Men min text står under översikt av mig, inte av psykologer, och jag är tillräcklig. Det jag har att säga kan stå på egna ben, jag behöver inte dela innehåll med Radiopsykologen.

 

Det är den här färgen som förser min röst med litterära klanger.

 

Kommentera

Mitt nya jag

14 december, 2012 Kl.7:00 Studentlivet

En text är alltid okontrollerbar. Det är en omöjlighet att förutse framtida innebörder. Någonting sådant tänker jag när tvivlet på min kompetens faller på, vilket är ofta. Jag kan inte vara mig själv när jag skriver, eventuellt undantaget det konstnärligt syftande. Jag kan bara spela mig själv. Därför tycker jag verkligen inte om att använda ordet ”jag”, det ska vara förbehållet särskilda fall. Och inte för att binda ihop texten när jag har bytt sinnesstämning: texten har nämligen bara en – eller alla, vilket du vill. Inte min egen utan den som passar för rollen. Mitt nya jag verkar mer perfekt än jag själv. Stopp! Nu vet jag inte längre vem som är vem. Stopp för stopp! För texten finns ingen början och inget slut!

 

Kommentera

Skriv mera och profilerat

24 november, 2012 Kl.8:00 Studentlivet

Jag vill hett rekommendera en bok till alla som skriver på akademisk nivå och upplever att de inte är tillräckligt produktiva: ”How to Write a Lot. A Practical Guide to Productive Academic Writing”. Författaren heter Paul J. Silvia och har en PhD i psykologi. Jag citerar beskrivningen av hans forskningsområde från baksidestexten, mest för att det lät så intressant: ”He studies the psychology of emotion, particularly what makes things interesting, the role of emotions in the arts, and how emotions intersect with personality.” Detta är den bästa hur-skriver-man-bok som jag har läst. Budskapet kan sammanfattas i följande uppmaning: ”You should write like a normal person, not like a poet and certainly not like a psychologist.” – ett uppfriskande perspektiv mot bakgrund av genrens utbud.

 

9 kommentarer

Form eller innehåll?

29 oktober, 2012 Kl.19:00 Studentlivet

Det jag läser på Twitter som skrivs av min syster och min bror läser jag på ett fundamentalt annorlunda sätt än det jag läser i min kursbok om modern litteraturteori. Twitter-meddelandena läser jag med fördel med mitt sinne för skönlitteratur. Jag har en uppfattning om ett system och söker efter markörer som kan nyansera det. Läser jag det som litteraturteori så upplever jag meddelandena som bland annat längre och mer innehållsrika och jag tar inte medvetet hänsyn till formen.

 

Kommentera

En ny ordning

25 oktober, 2012 Kl.18:48 Studentlivet

Att arbeta med vetenskapliga texter kräver en distansering mellan dig och dem. Jag får associationer till att gå längre och längre ut i havet, när man knappt känner botten, och bävar för att simma ut samtidigt som man inte vill snopet vända tillbaka (jag är rädd för vatten). Under ytan ligger en oförutsägbarhet i att inte veta vad man kan förvänta sig, om man tänker rätt eller fel. Men vad finns det egentligen att förlora? Dig själv? Jag kommer att tänka på en mardröm jag hade i förskoleåldern, i vilken jag lättade från marken och upplöstes till något slags moln.

 

2 kommentarer

Min blogg

22 augusti, 2012 Kl.13:30 Studentlivet

Att jag försöker utveckla mitt vetenskapliga skrivande har den för bloggen tråkiga effekten att det förblindar mig från att se estetisk kvalitet i det som är halvt utsagt, halvt fördolt. För att sätta den i kontrast till det vetenskapliga så har den, åtminstone hittills, gått ut på att förverkliga mig själv. Detta har i korthet inneburit att, utifrån bloggmediets speciella förutsättningar, omsätta tankar i skrift och utforska det personliga, individuella och skeva genom det estetiska och vice versa. Att läsa den ska vara som att se världen ur mina ögon. Dock, i det vetenskapliga skrivandet har jag en tredje komponent som heter text. Det är meningen att min individuella upplevelse av verkligheten ska konkurreras ut av textens, men där har jag träning framför mig.

 

Kommentera

Att lyssna till jaget

13 juli, 2012 Kl.16:56 Studentlivet

Anders Olsson, forskare i litteraturvetenskap och medlem i Svenska Akademien, har en skriftlig stil som skiljer ut sig. I en intervju har han sagt att han nästan utplånar sitt jag när han ‘lyssnar’ till en dikt, att han i värsta fall bara blir en andra stämma och att han upplever det motsatta när han själv skriver poesi; då kan han uttrycka sitt jag. Men hur vet man att man uttrycker sitt jag? Det är en kunskapsteoretisk fråga som inte är enkel. Vill man inte gärna tro att man i det språkliga samspelet med andra får kontakt med den andres jag? Jag kan tycka att jaget i en dikt liksom ”gömmer” sig jämfört med i vetenskapligt skriven text. Hur som helst: Anders Olssons stil kännetecknas av att språket håller sig till en inslagen väg som är väl avgränsad genom att inte inbjuda till stora kliv i associationsväg. Allt är verkligen satsat på denna uppbyggnad.

 

Kommentera

Språkverklighet

5 juli, 2012 Kl.15:28 Studentlivet

Att skriva vetenskapligt innebär att inte språkligt leka med sina kunskaper.

Att inte ge efter för formens avgörande vägskäl, utan följa idéernas spår.

Att inte rikta sig till andra verkligheter – det placerar dig själv/din text i en annan verklighet än mottagarens. Det är du som ska ta dig in i en annan verklighet, språkets verklighet.

 

Den här bloggen, ur min synvinkel, brister bara i formen och aldrig i idéerna.

 

Kommentera

Var där du är

5 juni, 2012 Kl.16:31 Litteraturen

För att skapa förutsättningar för dikttolkning kan man behöva bryta vissa föreställningar om sitt eget förhållande till dikten. Dikten kommer inte att röra på sig. Den enda som kan smita undan är du själv. Om dikten ändå rör sig, så är det i upprepningens och vanans tecken. Dikttolkning kan kännas omständlig. Med förmedlingen av en dikt kommer man under skinnet på dikten och finner strukturen. Det är alltid större strukturer vi söker när vi tolkar. Dikten förhandlar med olika strukturer. Den hör inte hemma någon annanstans än just där den är.

 

Kommentera

Struktur

3 juni, 2012 Kl.17:58 Studentlivet

Jag vill inte belasta med mina fragment, men utan fragment är jag bara strömmande känsla, och utan fragment och strömmande känsla är jag struktur. Strukturen ska öppna sig mot dikt.

 

Kommentera