Bookie

En blogg för bokberoende

Suspenderat liv

4 december, 2012 Kl.20:43 Litteraturen

Jag har nyligen lärt mig två nya ord som jag gillar: ”töva” som betyder tveka och ”suspendera”, synonymt med uppskjuta. Det är ingen slump att de ligger nära varandra i betydelse, utan de behandlade ett gemensamt ämne i den litteratur jag fann dem. Vilket handlar om en dikt av T. S. Eliot – ”The Love Song of J. Alfred Prufrock”. Diktjaget, Prufrock, suspenderar i denna dikt livet, om man ska tro uttolkarna. En krabbas grova klor blir en symbol för undertryckt aggressivitet och kontrasteras mot salongslivets hämmande konventioner som föranleder rader som: ”Do I dare to eat a peach” och ”I have measured out my life with coffee spoons”.

 

9 kommentarer

Jaget och fiktionen

26 november, 2012 Kl.15:43 Litteraturen

Debuterande romanförfattare skriver ofta om sin barn- och ungdomstid. Det är lite gulligt. Men, allvarligt talat, hur kommer oerfarna författare fram till hur de kan använda sina egna livserfarenheter i skrivandet om inte genom att utforska de erfarenheter som vid en första anblick ter sig mest givande? Vilket jag antar att uppväxten gör. Poeten Baudelaire har i detta sammanhang behandlats mycket tvivelaktigt av en litteraturforskare vid namn Hugo Friedrich, som snurrar in sig i ett cirkelresonemang som går ut på att visa att det biografiska sammanhanget är ovidkommande eftersom ”poeten inte ser till sitt eget empiriska jag då han skriver sina dikter. Han skriver utifrån sig själv endast såtillvida som han uppfattar sig i det modernas våld”. Men hur definieras ”det modernas våld” och vad har det med dikterna att skaffa?

 

Kommentera

Vid diktläsningens slut

21 oktober, 2012 Kl.17:37 Litteraturen

Så här såg det ut när jag sammanfattade min B-uppsats om dikten ”Slutrapport om Sisyfos” av Karl Vennberg:

 

I ”Slutrapport om Sisyfos” omringar Vennberg friheten av hinder, vilket manar fram frågor om vad vi är beredda att offra. Diktjaget gör så gott han kan för att locka sin helsvarte hankatt Sisyfos att välja mellan hans alternativ. För att komma förbi diktjaget så måste Sisyfos välja att inte välja. Diktjaget sörjer att katten lämnar honom för att dö, men i själva verket så ska diktjaget möta samma öde. Vår existens är visserligen begränsad i tiden, men vår frihetskänsla kan bara maximeras genom en existentiell medvetenhet. 

 

Kommentera

Författare eller uttolkare

14 augusti, 2012 Kl.15:49 Litteraturen

Skönlitteraturen är aldrig bara för författaren att förstå helt och fullt. Det är viktigt att det finns både författare och uttolkare. När Lars von Trier på kommentarsspåret till ”Melancholia” av en filmforskare föreslogs en tolkning som det forskats på, så vek han instinktivt undan från att ens försöka diskutera den. Däremot gav han beredvilligt med sig när filmforskaren tillät sig tolka hans muttrande svar som att den ändå föreföll honom rimlig. Det är svårt att vara både författare och uttolkare.

 

At any rate my starting point has to be that this is real, otherwise I can’t judge it in any way, and that’s why it’s so goddamn difficult, and I become like a tiny tiny little child, and I understand that this isn’t reality after all. It’s acting, and it’s a bunch of stilted crap and some theoretical and dramaturgical constructs. However much we want the dramaturgy to stay out of it, it’s always there. And it’s some kind of game that little Lars has staged in some primary school, and it’ll never be real because in a basic basic basic sense deep deep deep down you’re onehundredandninetythousand percent lonely in your own tiny tiny little stupid, ridiculous, humiliating world.

 

(Hämtat från notesfornothing.com. Ur ”Dogme 2: Idioterne: manuskript og dagbog” av Lars von Trier. Översatt från danska av notesfornothing.com.)

 

Kommentera

Konstens fullbordan

27 juli, 2012 Kl.14:04 Studentlivet

Meningen med konsten är att främmandegöra. Vi får stå kvar med förankring i verkligheten medan overkligheten sköljer över oss. Det är en utmaning att bedöma konsten rättvist och på dess egna villkor. Det är litteraturvetarens uppgift. Kanske är det missvisande att utgå ifrån att högkvalitativ konst är mer meningsfull än lågkvalitativ. Den lågkvalitativa försvinner förvisso i en litteraturhistoria över estetiska utvecklingslinjer, men här talar jag om uppfattningen av meningsfullhet hos de som inte är fullfjädrade litteraturvetare. Värderingen av konst är dock inte slutgiltig ens för litteraturvetare utan historiebunden (men likväl nödvändig).

 

Konsten ska vara oss främmande. Sedan ska den tolkas och analyseras. Då har verkligheten blivit… främmande.

 

Kommentera

Subtilt eller tydligt

15 juli, 2012 Kl.13:30 Litteraturen

I Filip Hammars och Fredrik Wikingssons populärkulturella podcast denna vecka (avsnitt 94) så föresvävar det Hammar om inte subtiliteten borde ”avskaffas”, som han uttrycker det. Hammar har läst dramatikern Lars Noréns dagböcker och i en fritt associerande reflektion kring det framträder flera missförstånd av konstnärligt arbete som jag läser som uttryck för hämningar Hammar pålagt sig själv i syfte att nå ut till en bred publik. Samtidigt som Hammar söker en lättillgänglighet i sitt uttryck så ser han en ära i att tänja gränser för sin egen förmåga att vara nyskapande. Men här uppstår en diskrepans mellan hur begreppet nyskapande används om populärkultur respektive konst. Hammar förstår inte att ett verk inte behöver ha en sammanhängande mening, att de meningsbärande skikten kan ligga parallella utan att uppgå i en större enhet. Ett verk kan vara både subtilt och tydligt om det finns en enhetlig mening för subtiliteten att uppgå i. Anders Olsson har skrivit en utmärkt essä om detta som heter ”Den okända texten”.

 

Kommentera

Att lyssna till jaget

13 juli, 2012 Kl.16:56 Studentlivet

Anders Olsson, forskare i litteraturvetenskap och medlem i Svenska Akademien, har en skriftlig stil som skiljer ut sig. I en intervju har han sagt att han nästan utplånar sitt jag när han ’lyssnar’ till en dikt, att han i värsta fall bara blir en andra stämma och att han upplever det motsatta när han själv skriver poesi; då kan han uttrycka sitt jag. Men hur vet man att man uttrycker sitt jag? Det är en kunskapsteoretisk fråga som inte är enkel. Vill man inte gärna tro att man i det språkliga samspelet med andra får kontakt med den andres jag? Jag kan tycka att jaget i en dikt liksom ”gömmer” sig jämfört med i vetenskapligt skriven text. Hur som helst: Anders Olssons stil kännetecknas av att språket håller sig till en inslagen väg som är väl avgränsad genom att inte inbjuda till stora kliv i associationsväg. Allt är verkligen satsat på denna uppbyggnad.

 

Kommentera

Konstupplevelsens symboliska villkor

13 juni, 2012 Kl.8:00 Litteraturen

I filmen ”The Chronicles Of Narnia – The Lion, The Witch And The Wardrobe” väntar, som bekant, sagans värld i ett helt vanligt klädskåp. Jag tror att oförmågan att tolka poesi till en del härrör ur ett ideal om att konstupplevelsen ska gå till på det sättet. Förklaringen till hur klädskåpet kunde rymma en hel värld lämnas därhän i Narnia, utan att problematisera vår förståelse av denna genrekonvention. Klädskåpet fungerar som en symbol inom genren för sagans värld. Denna genres konventioner kring relationen mellan sagans värld, den vardagliga världen och vår identitet som mottagare av sagan formar, enligt mig, en hel kulturs symbol för konstupplevelsens villkor. Utan motbild får detta, som jag menar, begränsande konsekvenser för vår förmåga att analysera poesi.

 

I relation till detta är det värt att fundera över om Lars von Trier med ”Europa” erbjuder någon  sådan motbild genom följande grepp, som inledningen så markant illustrerar. Jag vet inte, det är bara en tanke. Vad tror ni?

 

 

2 kommentarer

Icke-instrumentell organisering

7 juni, 2012 Kl.16:06 Litteraturen

Dikten kan vara långt ifrån sammanhängande med vår uppfattning av vad som är meningsfullt. Den kan lära oss att stå upp för att vi genom analyser skapar sammanhang som inte har någon instrumentell funktion, de bara är. Vi förklarar för förklaringens egen skull. Efter en färdigskriven diktanalys har vi fått syn på meningen: från dess fragmentariska ursprung i dikten, kopplad till dikten i sin helhet, och det i sin tur kopplat till ett litteraturens övergripande sammanhang.

 

Jag beklagar att jag blivit lite väl didaktisk den sista tiden, när jag i själva verket inte behärskar att utföra det praktiskt. Jag blir som en gammal lärodiktare, någon man kan se igenom när tron övergivit.

 

Kommentera

Var där du är

5 juni, 2012 Kl.16:31 Litteraturen

För att skapa förutsättningar för dikttolkning kan man behöva bryta vissa föreställningar om sitt eget förhållande till dikten. Dikten kommer inte att röra på sig. Den enda som kan smita undan är du själv. Om dikten ändå rör sig, så är det i upprepningens och vanans tecken. Dikttolkning kan kännas omständlig. Med förmedlingen av en dikt kommer man under skinnet på dikten och finner strukturen. Det är alltid större strukturer vi söker när vi tolkar. Dikten förhandlar med olika strukturer. Den hör inte hemma någon annanstans än just där den är.

 

Kommentera