Bookie

En blogg för bokberoende

Tips

13 september, 2012 Kl.11:46 Litteraturen

Jag är väldigt ambivalent till mig själv. Ungefär så här:

 

 

Och så ett tips på ett seminarium som äger rum på Mittuniversitetet i Härnösand:

 

Litteraturvetenskapliga ämnesgruppen inbjuder till ett högre seminarium 9 oktober 15:15-17:00 i konferensrummet, HUM-inst.

Ämnet är Poesiläsning som meningsskapare i vård och socialt arbete.

 

Inger Eriksson disputerade 2006 med avhandlingen Poesiläsning som meningsskapare: en studie om poesigrupper på sjukhem och hospice. Seminariet kommer att behandla denna samt hennes mångåriga arbete med poesigrupper inom sjukhuskyrkan på universitetssjukhuset i Lund.

 

Välkomna att ta del av vad vår särskilt inbjuda gäst från Lund har att förmedla i ett viktigt ämne. Sprid också detta meddelande till andra intresserade såsom studenter och medarbetare på andra institutioner!

 

Kommentera

Uppgjort

11 september, 2012 Kl.13:21 Studentlivet

Det är viktigt för mig att mina inlägg här har en god innehållslig bredd för att jag inte ska behöva variera mig till mindre mystifierande bilder av mig själv. Ungefär så. Hellre vara öppen med att det är en mer eller mindre uttänkt konstruktion än hamna i diket. Att göra fel är mig dock samtidigt nästan av nödvändighet för att jag ska kunna arbeta mot några ideal.

 

Notis: Att titta på Breaking News som går på teves kanal5 nu kan rekommenderas den som behöver vila från existentiell utsatthet, jag ser det som ett barnprogram fast för vuxna. Undvik ”ormavsnittet” bara!

 

Kommentera

Subtilt eller tydligt

15 juli, 2012 Kl.13:30 Litteraturen

I Filip Hammars och Fredrik Wikingssons populärkulturella podcast denna vecka (avsnitt 94) så föresvävar det Hammar om inte subtiliteten borde ”avskaffas”, som han uttrycker det. Hammar har läst dramatikern Lars Noréns dagböcker och i en fritt associerande reflektion kring det framträder flera missförstånd av konstnärligt arbete som jag läser som uttryck för hämningar Hammar pålagt sig själv i syfte att nå ut till en bred publik. Samtidigt som Hammar söker en lättillgänglighet i sitt uttryck så ser han en ära i att tänja gränser för sin egen förmåga att vara nyskapande. Men här uppstår en diskrepans mellan hur begreppet nyskapande används om populärkultur respektive konst. Hammar förstår inte att ett verk inte behöver ha en sammanhängande mening, att de meningsbärande skikten kan ligga parallella utan att uppgå i en större enhet. Ett verk kan vara både subtilt och tydligt om det finns en enhetlig mening för subtiliteten att uppgå i. Anders Olsson har skrivit en utmärkt essä om detta som heter ”Den okända texten”.

 

Kommentera

Me-mo-rer-ing

1 juni, 2012 Kl.12:50 Studentlivet

Och så läser jag letande efter argument och tanketrådar, memorerande. Som jag gjort så många gånger förr. Och så får jag särskiljning mellan författarens tankar och mina egna. Hmmm. Och så fick man flest MVG:n. Yes. Jag har väl inte missat något? Dekonstruerat för att passa proven skapar jag dialoger i mig själv, istället för med mig själv.

 

Men att skriva innebär alltid att strida för sin förståelse, vars kompromisslöshet följande klipp illustrerar.

 

 

Kommentera

Wikingsson om tolkning och konstens värde

24 maj, 2012 Kl.10:43 Litteraturen

Fredrik Wikingsson intervjuades igår om poesi. Idag skriver Wikingsson om tolkning och konstens värde på sin blogg. Jag känner väl igen tankegången. Lyfter gärna fram det här som ett tillägg till intervjun igår.

 

Det här får mig att tänka på Leonard Cohen, när han sjunger “There are heroes in the seaweed”. Första gångerna jag hörde det trodde jag att han menade att det liksom finns hjältar ÖVERALLT! Att det även bland växter, i klasar av tusentals sjögrässtrån kunde finnas några strån som är mer hjältemodiga än de andra stråna. Sen dess har jag börjat ana att han sjunger om sjömän som drunknat, och att de nu ruttnar bort i sjögräs på havets botten, och att DE är hjältarna. Detta sörjer jag lite. Men jag är beredd att kompromissa med Leonard, och säga att BÅDE sjömännen och vissa strån är hjältar. Det är det fina med konsten, att man kan göra så!

 

Morgondagen ska jag tillbringa på Sambiblioteket. Jag packar min ryggsäck med dator och böcker och reser från Umeå till Härnösand 05.00 imorgon. Jag hoppas att någon vill byta ut klassiska verk, poesisamlingar eller litteraturvetenskapliga verk – det senare gärna av Anders Olsson.

 

Kommentera

Fredrik Wikingsson om poesi

22 maj, 2012 Kl.15:14 Intervjuerna

Fredrik Wikingsson och Filip Hammar har kommit in en del på konst, litteratur och poesi i sin podcast de senaste avsnitten, och Wikingsson som är aktiv bloggare och twittrare föreslog i ett avsnitt för inte så länge sedan att de skulle instifta ett pris i bästa formulering. Wikingsson skriver nedan sina svar på några frågor jag ville att han skulle utveckla sig kring.

 

1. Vilka är dina intryck av poesi?

 

Wow! Mina intryck av poesi är att det nog är den mest DIGITALA konstformen. Antingen talar poesin till en eller så gör poesin inte det. Dålig poesi går inte ens att bli arg på, den bara försvinner. Men bra poesi sätter IGÅNG saker.

 

2. Kan du utveckla vad du tyckte om diktsamlingen ”Ondskans blommor” av Charles Baudelaire? Du ska ha betygsatt den 5 av 5 på boktipset.se? Du gav också 5 av 5 till ”Svart som silver” av Bruno K Öijer och till ”Samlade dikter” av Dan Andersson. Motivera varför de står så högt i kurs.

 

I fallet Öijer är det lika mycket leveransen i live-framförandet som är det intressanta, i fallet Dan Andersson är det livsödet, precis som med en Rimbaud eller en Baudelaire. Jag blev helt omtumlad av Baudelaire när Bob Dylan visade honom för mig, i gymnasiet. Han gjorde det förstås inte fysiskt, men han berättade om Baudelaire i intervjuer gjorda 1964. Det var smutsen som drog ner mig, efter att min själ hade tvättats på ett osunt sätt av naturdyrkare från Sveriges sena 1800-tal.

 

3. Vilka utmaningar såg du som centrala när du gick journalistutbildningen vid Mittuniversitetet? Vad behövdes för att bli en bra journalist och hur skulle du uppnå dina mål?

 

Jag ville bara skriva. Inte fan hade jag någon strategi. Men med tiden insåg jag att det viktigaste var att skaffa en praktikplats, för med den kom man IN I VÄRMEN!

 

Kommentera

Wikingsson och jag

4 maj, 2012 Kl.8:00 Intervjuerna

Nu ska jag beskriva vad Fredrik Wikingsson menade med att skriva sin blogg i diktform häromdagen.

 

Hans  (förtäckta) öppna brev (dikt) betyder ”egentligen” att han vet att jag ska meddela honom om förslag på en intervju om poesiläsning. Det lyder så här:

 

Förlorad till Rumble han är (snackar lite som Yoda idag). Roligare förr det var. Då han pratade. Då han spexade. Vara snart vi är i. Showa vi ska.

 

Det följande klippet öppnar filmen  Dancer in the Dark av Lars von Trier och suggererar blindhet.

 

 

 

3 kommentarer

Medias navelskåderi neutraliserat av Johanna Ekström

26 april, 2012 Kl.9:02 Intervjuerna

Sedan igår är Johanna Ekström för mig vetenskapen personifierad. För en gångs skull visar intervjuobjektet inget motstånd mot intervjuarens dragning mot sin egen ”sandlåda”. För en gångs skull neutraliseras medias navelskåderi. Jag tycker att det är mycket lustigt.

 

Här kan ni se, 04.00-, hur den intellektuella Johanna Ekström intervjuas av Babels Jessika Gedin apropå hur hon ”gör upp med sin barndom i ett högpresterande hem i boken Om man håller sig i solen”.

 

Varför just Johanna Ekström? Min förklaring är att hon förenar två egenskaper: 1) tala med ett högintellektuellt språk, 2) vara jämngammal med intervjuaren.

 

Fredrik Wikingsson har för mig varit vetenskapen personifierad men personifierar sedan mitt misslyckande bara media. Wikingsson har aldrig förnekat att media har en sandlåda, tvärtom har han uppmärksammat det.

 

Här kan ni se, särskilt 14.40-16.10, hur Wikingsson konfunderar sin intervjuare Alex Schulman med att påtala just att media har en  sandlåda.

 

Kommentera

Att fånga och bli fångad

4 april, 2012 Kl.15:41 Studentlivet

Jag tänker på något först, sedan skriver jag. I denna blogg går det till så att jag går tillbaka till vad jag tänkte: jag går på jakt. När jag drömmer mardrömmar brukar de oftast inkludera farliga djur som jag måste fly ifrån. Inför skrivandet ska jag lokalisera det tänkta, ta ett tangentbord, och försöka fånga det. Uppgiften är att visa läsaren att jag verkligen fångar det själv, att jag inte hittat det på marken. Jag är rädd för verkliga djur också, inte bara drömdjuren.

 

När jag sitter med mina bokstäver får jag känslan av att jag kan skriva det jag tänker – men som jag läst någonstans kan vi inte göra två saker samtidigt fastän vi tror att vi gör det. Jag känner nedskrivandet som något systematiskt, och det stämmer nog att så är: som små maskiner är vi – eller rättare sagt vår kropp. Medvetandet kör fler race än så, om vi är smartare än självgående gräsklippare kan vi anta det (Kommer ni ihåg hur Fredrik Wikingsson i sista avsnittet av ”Får vi följa med?” sa att han var orolig för att den självgående gräsklipparen skulle missa något?).

 

I verkligheten är det således jag som fångar djuren, de vill som jag inte heller fångas. Tyvärr är det inga verkliga djur utan liksom i drömmen är de en del av mig själv, så återigen är det jag själv som ska infångas och jag som får utstå rädslan. I drömmarna finns det inte något ”efter infångandet”. Det gör det inte i verkligheten heller. Texten är återfödelsen och infångandet innebär att jag dör.

 

Min önskedröm är att sitta på axeln på djuret som ska fånga. Men då vill jag inte vara den som ska fångas. Är det drömmen/ambitionen James Joyce realiserar i sin typiska stil liknad vid medvetandeström? Molly Bloom skriver inte nej, men ändå?

 

 

Känner ni igen er i detta? Eller hur gör ni?

 

2 kommentarer

Misstolkning

2 april, 2012 Kl.10:00 Studentlivet

Jag vill gärna vara b o k s t a v l i g. Jag vill gärna misstolka. Jag vill gärna hålla mig till ämnet.

 

Jag vill ogärna spilla utanför konturerna. Jag vill gärna veta var jag har mina konturer så att jag vet när jag är klar. Jag vill gärna ha min allegori ifred.

 

Jag vill nu komma till att förklara på ett bättre sätt än vad Fredrik Wikingsson gör 3.10 minuter in i det här klippet:

 

 

Vad är det som hindrar mig? Ni är inga dagisbarn heller! Jag kan inte ge er klara konturer. Jag kan inte bedöma er efter om ni spiller utanför konturerna.

 

Jag får inte bura in er för att ni ska lyda efter mina konturer. Jag måste dela med mig av den där allegorin.

 

Jag får inte springa utanför min inre form!

 

Edit: Jag har uppenbarligen svårt att nå upp till mina föresatser. Jag har fått ta bort många hårda ord om mig själv.

6 kommentarer