Bookie

En blogg för bokberoende

Språkets självreflexivitet

13 oktober, 2012 Kl.20:17 Studentlivet

Jag kan inte sluta tänka på vad Derrida säger i slutet av filmklippet nedanför, att hans medvetenhet om det sociala mottagandet av hans texter faller bort när han är upptagen att skriva. Genom detta filmklipps förtjänst så har det blivit ohjälpligt sammankopplat med mina reflektioner över varför det har gått mig förbi att jag har en mäktig motståndare i min absoluta närhet: språket, och framförallt i sin skriftliga form, och framförallt i sin form.

 

 

Kommentera

Om ögon och händer

7 oktober, 2012 Kl.16:35 Litteraturen

Apropå Agnetas inlägg om vikten av rätt studieteknik… Jag tycker att jag enbart av själva läsningen av en text får grepp om vad texten ifråga handlar om, utan att jag gör några anteckningar. I regel – Derrida utgör ett märkligt, pregnant undantag. Jag tror att det beror på själva sättet han skriver på; det har sagts att han är lika delar poet och filosof. För mig är han svår att sammanfatta. Det är lite samma slags motstånd som när jag för något år sedan läste (delar av) Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” och James Joyces ”Odysseus”, vilka delar modernismens kännetecken av formexperiment och antinaturalism: ett motstånd som gör mig glad.

 

 

Kommentera

Narcissism

9 juli, 2012 Kl.14:28 Litteraturen

Idag är författaren och f.d. programledaren Daniel Sjölin värd för Sommar i P1. Han talar kring självbild och offentlighet. Det får mig att associera till vad filosofen Derrida säger om sin egen narcissism. Daniel Sjölin och Derrida tycks för övrigt som varandras motsatser med tanke på att Sjölin är en konstfull berättare medan Derrida  sagt sig sakna förmåga att berätta. De kompletterar varandra kan man säga. Däremot delar de oron att den egna offentliga bilden får de att framstå som en ”typisk” författare respektive filosof och som därmed ger intryck av en hierarki och en auktoritet som inte finns.

 

 

Kommentera

Liva upp våra spöken

7 juli, 2012 Kl.14:18 Litteraturen

Ordet spöke får en rationell innebörd genom filosofen Derrida och en film som heter Ghost Dance där han spelar sig själv. Ett utdrag:

 

 

Kommentera