Bookie

En blogg för bokberoende

Jag är tillräcklig

16 december, 2012 Kl.7:00 Studentlivet

Jag tror att jag misstar mitt helt naturliga behov av sömn för permanenta kognitionssvårigheter. Man kan inte vara på topp hela dagen, man blir trött; det har jag insett nu. Jag har att välja mellan mentala tics eller att följa naturens gång, och jag väljer jag det senare.

 

När jag gick på dagis slog jag en gång min fröken med en docka för att jag inte ville sova.

 

Jag har lyssnat till Radiopsykologen i P1… När jag skriver något så hör jag den där radiorösten. Det krävs bara en omformulering och så ser jag mig själv svara tillbaka. Men min text står under översikt av mig, inte av psykologer, och jag är tillräcklig. Det jag har att säga kan stå på egna ben, jag behöver inte dela innehåll med Radiopsykologen.

 

Det är den här färgen som förser min röst med litterära klanger.

 

Kommentera

Barn och information

2 december, 2012 Kl.17:10 Osorterat

Emilia Liljefrost:

 

Det är roligt det här med hur barn uppfattar information, vänner fick läsa i veckobrevet att det varken fanns vägglöss eller björnar [på] utflyktsmålet där skolan lagt ett internat för barnen. Vad personalen sagt var att de skulle ta med vanliga lakan, inte sovsäck eftersom det är förenat med spridning av vägglöss. Barnen gick hem och sa att det finns vägglöss så de kunde inte ta med sovsäckarna. Sedan hade några av barnen sett en liten broschyr från stället, på den fanns en björn som tittar in i ett tält. Barnen gick glatt hem och berättade att det fanns björnar dit de skulle åka med skolan. Slutsatsen är att barn tar in informationen men [den] bearbetas & kommer ut på ett annat sätt än det var tänkt (fast det är kanske universellt).

 

Kommentera

Idag…

22 november, 2012 Kl.14:25 Studentlivet

Idag känner jag mig väldigt splittrad – jag kan komma på tusen saker att skriva i det här blogginlägget men inget som är bättre än något annat – det finns så att säga ingenting som ligger och trycker. Förmodligen hör det till sammanhanget att jag känner mig väldigt rationell och framåt idag – varken inåtvänd eller utåtvänd utan mittemellan. Upplagd för skrivande, tror jag.

 

Jag jobbar hårt med det vetenskapliga skrivandet, bort ifrån ett skönlitterärt språk som valt mig istället för tvärtom. Det är ett frö som har grott under lång tid, utan min medvetenhet om vart det skulle leda mig. En upptäcktsresa har det varit, där jag fått syn på språket, men det har hindrat mig i studierna. Ett minne från ”upptäcktsresan”:  Jag är ungefär 7 år och ska gå något slags tipspromenad anordnad av skolan, men vad handlar frågorna om? Jag får det inte klart för mig. Blod? För att göra det meningsfullt ändå, så associerar jag fritt. Jag tycker att det är en konstig tipspromenad, hur kan mina subjektiva associationer kategoriseras i rätt och fel? Blod: Morfar (för att han svimmar när han ser blod). Det är roligt, men alla mina svar är fel och jag vet fortfarande inte vad det egentligen gick ut på.

 

Slutligen: det här är den mest oprecisa text jag någonsin tillåtit mig att skriva här på bloggen, och överhuvudtaget var det länge sedan. Det betyder att jag gör framsteg i det vetenskapliga skrivandet. Men jag känner mig överkvalificerad. Jag vill att skrivandet ska öppna upp för mer tänkande, men istället känner jag som jag brukar känna efter att ha talat med en läkare. (Oj. Det där var en liknelse som jag gillade, nu har jag svårt att skriva en icke-skönlitterärt hållen fortsättning. Hur gör jag nu? Å ena sidan spåret med tänkandet, å den andra bilden av läkaren. Vilket väljer jag? Tankarna delar sig så fint, men förrädiskt, i mitt huvud.) Om man då jämför, så efter att ha skrivit en text i vetenskapligt syfte men misslyckats, så innebär det att jag har fått tänka väldigt hårt under skrivakten, men att texten inte alls lockar till det. (Jag väljer att komprimera texten när tankarna delar sig.) Rent skönlitterärt skrivande kan jag inte uttala mig om, eftersom jag aldrig försökt ta det till sin fulla potential. (Hur gick det? Jo, tankarna slutade dela sig. Istället kände jag att jag inte längre visste för vem jag skrev. Vad är ämnesbegränsningen och uppnår texten sitt syfte utifrån den? Nu börjar det bli riktigt krångligt, nu krävs det att jag ser över mina begreppsdefinitioner.)

 

Kommentera

En gång kunde texten följa tanken

21 juni, 2012 Kl.8:00 Litteraturen

En del poeter tror på djupare samband mellan ord och ting. Själv önskar jag att det verkligen fanns djupare samband mellan ord och tanke. Det som är sammanhållet i tanken sprids som sandkorn för vinden i en text. Hur ska man kunna reflektera förhållandet mellan tanke och text? Skrivandet förutsätter ett du på ett annat sätt. Tanken har en naturlig samtalspartner. Det har inte texten. Tanken kan följa med i texten, men texten kan inte följa med i tanken. Istället för att som den tänkande reflektera över förhållandet mellan tanke och språk, måste den skrivande ta sig ut ur sig själv och reflektera över hur den från början entydiga meningen, som i texten blir motsägelsefull, kan formas till att åter bli entydig, i en mening som förhoppningsvis passar syftet. Motsägelsefullheten är min fiende, och den enda som jag som skrivande har att tala med.

 

3 kommentarer

Misstolkning

2 april, 2012 Kl.10:00 Studentlivet

Jag vill gärna vara b o k s t a v l i g. Jag vill gärna misstolka. Jag vill gärna hålla mig till ämnet.

 

Jag vill ogärna spilla utanför konturerna. Jag vill gärna veta var jag har mina konturer så att jag vet när jag är klar. Jag vill gärna ha min allegori ifred.

 

Jag vill nu komma till att förklara på ett bättre sätt än vad Fredrik Wikingsson gör 3.10 minuter in i det här klippet:

 

 

Vad är det som hindrar mig? Ni är inga dagisbarn heller! Jag kan inte ge er klara konturer. Jag kan inte bedöma er efter om ni spiller utanför konturerna.

 

Jag får inte bura in er för att ni ska lyda efter mina konturer. Jag måste dela med mig av den där allegorin.

 

Jag får inte springa utanför min inre form!

 

Edit: Jag har uppenbarligen svårt att nå upp till mina föresatser. Jag har fått ta bort många hårda ord om mig själv.

6 kommentarer