Bookie

En blogg för bokberoende

Vän och författare – Katarina Kieri

Denna vecka vill jag presentera en mycket kär författare för mig, min dotter och många, många av mina skolelever, nämligen Katarina Kieri! Jag ber min dotter om några favoriter och hon säger direkt: I det här trädet (tillsammans med Per Nilsson), Dansar Elias? Nej! och Ingen grekisk gud, precis. Själv vill jag gärna tillägga novellsamlingen, Majas morsas kompis sambo – och andra noveller…

 

 

Jag frågar Katarina följande frågor:

 

Vad (för böcker) ligger på ditt nattduksbord?

 

Just nu ligger där två påbörjade, Mr Ripley – Patricia Highsmith och Alla monster måste dö – Magnus Bärtås och Fredrik Ekman och en som väntar, Ingenbarnsland – Eija Hetekivi Olsson

 

En läsupplevelse du vill rekommendera!

 

Jag läser mycket och glömmer mycket, men en novell minns jag väldigt starkt. Det var några år sedan jag läste den. Jag minns stämningen, jag minns tonen, jag minns min egen känsla, jag minns förloppet någorlunda och jag minns att jag uppfattade den som samtidigt svävande och exakt. Den gjorde uppenbarligen ett starkt intryck, och det är väl skäl nog att rekommendera. Novellen är skriven av Alice Munroe, den heter Flytande bro och finns i samlingen Kärlek, vänskap, hat.

 

Vilken bok är enligt dig den bok som ALLA borde läsa?

 

Enligt mig finns inte den boken. Jag tror att man tycker bäst om de böcker man mest behöver läsa, och våra behov är olika och varierar från en tid till annan. Dessutom är jag inte typen som har speciella favoriter och idoler. Har försökt skaffa mig, men misslyckats.

 

Vilken typ är du? Har du schemalagd skrivtid eller skriver när du får inspiration/idé?

 

Jag försörjer mig på mitt skrivande, därför måste jag schemalägga skrivtiden.

 

Har du något nytt på gång?

 

En ungdomsroman kommer till hösten, den heter Mellan dig och dig och utges av Rabén & Sjögren. Ett bilderboksmanus är också klart, men avtal är inte skrivet ännu, så jag vågar inte säga något om vare sig titel, illustratör eller planerad utgivning. Har utöver detta börjat på en ny sak, en vuxenroman blir det om det blir något alls.

 

Är du en bokslukare?

 

Jag läser hela tiden. Det vill säga, jag har alltid minst en bok på gång. Men slukare, nej, jag läser för långsamt för att kunna fästa det epitetet på mig.

 

Berätta om dig själv, din bakgrund och hur det kom sig att du hamnade bland författarna och tog steget och gav ut en bok.

 

Jag har alltid haft ett stort behov av att uttrycka mig. Fram till tjugofem års ålder prövade jag alla möjliga olika former att göra det på, periodvis var jag också nästan helt tyst. När jag väl kom på att det var skrivandet jag ville satsa på, var det så självklart att jag inte kunde fatta varför jag insett det tidigare. Men jag är också tacksam för alla omvägar, till exempel att jag gick musikgymnasium och utbildade mig till fritidspedagog. Jag är tacksam för mina felval, det är de som har övertygat mig om vad som är rätt.

Min första bok, en tunn diktsamling, skrev jag efter att ha gått en veckolång skrivarkurs på Medlefors folkhögskola i augusti 1990. Jag åkte hem därifrån och genomlevde ett och ett halvt slitigt småbarnsår med hjälp av pennans spets mot pappret. Boken kom ut 1993 på Norstedts. Den heter Slutet sällskap.

 

Vilken författare, död eller levande, skulle du vilja bjuda på middag? varför då? Vad vill du bjuda på?

 

Just nu ser jag fram emot att bjuda min vän och kollega Eva Susso på middag. Det var länge sedan vi sågs, och jag är inte minst nyfiken på att höra hur det går med ett skrivprojekt som jag vet att hon håller på med. Det får nog bli en middag av det lite mer vardagliga slaget, dels för att jag nog inte hinner laga någon avancerad mat just den dagen, dels för att jag ska springa ett millopp dagen efter.

 

Läs mer om Katarina på:  www.katarinakieri.se

 

På återhörande ! Agneta

 

 

 

 

Kommentera

Kommentera